Vi vaknar som vanligt med tystnaden och väcker kroppen med YA-sekvens. Och vi har ögonbindel på oss från början till slut och det är sån otrolig skillnad. Det är något jag verkligen måste ta med mig hem. Man blir så mycket mer medveten och närvarande. Vi börjar med shaking och sedan kommer min favorit – Lektid. Jag älskar hur man bara släpper allt seriöst och strukturerat. Står på sin mattan med ögonbindeln och bara blickar inåt. Lyssna inåt. Känna in kroppen. Låta musikens toner träffa ens celler. Låta hjärtat leda rörelserna. Känna vad som behöver röra sig. Hur varje kroppsdel känns..fortsätter lektiden med en sekvens som får kroppen att vakna på ett kärleksfullt sätt och avslutar med sittande meditation. Under den här dagen satt vi längre än vanligt och konstigt nog blev mitt monkeymind inte rastlös som vanligt. Jag ska vara ärlig med att sittande meditation is a real struggle for me, for the most. Men det är därför det kallas meditationsÖVNING – vi behöver öva på det hela livet. Det kommer passera saker i vårt liv, allt förändras ständigt och vi kommer utmanas av prövningar så jag tror inte på att kommer till en punkt där man är färdig men okej övning ger färdighet och man kommer kunna sitta längre med fokus inåt innan tankarna attackerar en men med meditation så är man aldrig klar utan det behövs i vår vardag som en spännande resa.

Vi fortsätter hela dagen i tystnad (40h tystnad) äter den himmelskt goda lunchen med händerna, sittande på yoga däcket och blickar ut över havet. Njuter av varje tugga och känner hur smaklökarna hurrar. Jag älskar att äta indiskt med händerna och speciellt i tystnad. Man blir så mycket mer närvarande, det förändrar en måltid från prat och fokus utåt till en meditativ upplevelse.

Den här tysta dagen var en speciell dag, på ett positivt sätt. Mycket tid till ens tankar och känslor. Att istället för att stimulera sig med en massa saker och fly från sina tankar. Att verkligen vara med dom. Sätta sig ned och skriva av sig i dagboken och bara lyssna inåt, vad säger det dig? Vad känner du?

På kvällen gick jag ned till stranden, kolsvart ute och knäpptyst förutom mother earth’s ljud. Jag la mig på sanden och kollade upp. Kände varma sanden under kroppen, salt från vågorna som bröt några meter bort och den mjuka sköna vinden som smeker mot huden. Ljudet av hur vågorna bryts och väller över stranden. Stjärnorna lyste upp himmeln så man såg hur palmbladen dansade. Det var sån fin stund. Älskar den där känslan när man bara är ”ett med Universeum”. Så levande och ”connectad”.

We all are one. / @freespiritbylisa