Med den här bloggen vill jag få fram vad yoga är. Eftersom jag är författaren är det självfallet min syn på yoga som formuleras till största utsträckning. En syn som är sann för mig. Ofta kan ju dock tankar från olika människor ge fler perspektiv. Vi kanske talar om samma sak men på olika sätt. Jag har därför den senaste tiden intervjuat några inspirerande personer i yogavärlden för att bredda synsättet här på bloggen litegrann. Frågan som lydigt är ” Vad är yoga för dig”.

Först ut med svar är underbara Estelle Nordenfalk som drivit Skandinaviens största yogastudio (studion där jag undervisar när jag är på hemmaplan) i ett decennium och själv yogat dubbelt så länge.

Läs hennes kloka tankar här…

Svaret på frågan ”Vad är yoga för dig?” har förändrats många gånger sedan min första kontakt med yoga för drygt 20 år sedan. Kanske ett ganska naturligt förlopp men det har gått från det rent fysiska till det mer mentala. Du kan utöva yoga av många olika anledningar, för att bli mer rörlig, bygga muskler, träna din balans och smidighet. Men det som idag intresserar mig med yoga är det som handlar om utveckling, då kommer dessutom det andra på köpet. Tittar men på det totala utövandet av yoga så gissar jag att det kanske är 10% av eleverna som har den personliga utvecklingen som fokus.

Yogayama är ju den största arbetsgivaren inom yoga i Skandinavien så jag har under årens lopp anställt många lärare och bortsett från det mest grundläggande som att du är välutbildad, har lång erfarenhet av att guida klasser, kan hålla ett rum etc så kommer det alltid för mig ner till den egna personen och hur den har tagit till sig yogakunskapen i sitt liv.

För att man skall kunna guida någon annan person på det sätt som vi vill lära ut yoga på, måste kunskapen vara förankrad i läraren och därmed vara en naturlig del i personens vardag.

Att kunna med vackra ord prata om närvaro är inte samma sak som att vara närvarande själv.

Att på ett övertygande sätt kunna prata om ”allt du behöver har du inom dig”, betyder inte att du själv är generös och kan känna glädje över andras framgångar.

Bara för att du pratar på ett inlevande sätt om att stå emot den yttre bekräftelsens lockande kraft, betyder inte det att du själv inte drivs av ditt egna ego.

När diskrepansen mellan ord, tanke och handling blir för stor blir det ointressant och tappar kraft och i det tillståndet sker heller ingen utveckling. Eftersom yoga är tänkt som ett fredssystem handlar det ju om att bli en bättre människa gentemot andra människor, vad kan vara mer intressant att fördjupa sig i om inte det?