Käraste ni! Älskar hösten i Stockholm men börjar också längta tillbaka till värmen och Indien. Håller en sista klass på yogayama imorgon innan nästa resa. Vore så mysigt om ni vill komma!

kl 10.15-12.00, alla är välkomna att droppa in :-).

Komsi, komsi!

STOR KRAM

Heeeeej käraste ni! Nu är jag i Stockholm igen. Väldigt mysigt att bo i min egna säng (för ovanlighetens skull) MEN saknar redan barfotalivet i naturen. Det känns instängt att vakna upp med en husvägg framför fönstret istället för ängar, träd och berg. Det känns konstigt att ha skor på fötterna istället för att låta dem leka barfota i gräset. Det känns tomt att vakna upp ensam istället för med mitt härliga team i rummen bredvid.

Detta samtidigt som jag vet att jag behöver landa lite hemma. Att det är bra för mig att ha en liten paus från retreaten och ha egentid. Jag har upplevt kontrasten efter retreats och tomheten som ofta uppstår så många gånger nu så jag är inställt på det MEN det är fortfarande en svår omställning.

För att hantera förändringen så bra som möjligt så ser jag till att hänga massor med träden även på hemmaplan. Älskar Liljanskogen så nu är det dags att cykla dit och njuta av dagens dos.

Ha en härlig söndag.

KRAAAAMAR

Foto – Felicia Massalla

God kväll bästa ni!

Jag har varit i Stockholm i några dagar nu och verkligen njutit av hösten. Imorgon åker jag till Prana Festivalen och sedan direkt vidare för våra retreats i Biarritz. De senaste åren har jag inte riktigt njutit av att vara i Stockholm, jag känner ofta att så fort jag kommer in till stan så tappar jag min ”connection” med naturen och därmed också med mig själv och andra. Denna veckan har jag dock lyckats stanna kvar med mig mycket på grund av att jag gett mig själv tid att hänga med träden i Liljanskogen varje dag men också för att jag gått på klasser på Urban Om och Yogayama. Som yogalärare är det lätt att fastna i att bara göra sin egen yoga och meditation (tror att ni som läser och också är yogalärare vet vad jag menar?) men denna vecka har jag verkligen tagit mig tid att cykla till mina favvo yogastudios. Sååååå mysigt!

Imorse började jag dagen med Dynamisk meditation på Urban Om. En meditation som vi också börjar varje morgon med på alla retreat på Baravara. En form av aktiv meditation som är speciellt utformad för att hjälpa oss västerlänningar att (under kontrollerade omständigheter) få LEVA UT hela vårt register av känslor och på så vis bli av med kroppsliga och mentala blockeringar. Den indiske mystikern, Osho, introducerade denna meditation i västvärlden redan på 1960-talet. Idag används den på mängder av platser runt om i världen. Det finns nog knappt en storstad som inte har ett ställe för Dynamisk meditation. I Stockholm hittar du det som sagt exempelvis på 06.46 på tisdagar och torsdaga  Urban Om,

Meditationen pågår i en timme och är indelad i fem faser: andning, utlevnad, utmattning, stillastående och celebration. Under hela timmen brukar man ha ögonbindel eller slutna ögon för att kunna fokusera så mycket som möjligt på sin egen inre upplevelse.

Fas 1. Anding

Det första steget är till för att syrsätta kroppen och få energin att flöda fritt. För att göra det andas vi kraftfullt och ”kaotiskt” ut genom nästan samtidigt som vi försöker röra armarna och höfterna. Det kan kännas lite trögt i början men efter ett tag brukar jag verkligen känna hur varenda cell i kroppen vaknar till liv.

Fas 2. Utlevnad

Efter fas 1 brukar känslorna fullkomligt explodera för det flesta. Folk skriker, slåss med kuddar, stampar, gråter, skrattar (de flesta verkar ha mest Ilska som vill uttryckas men alla känslor får plats här) ….det är KAOS. Jag älskar det! Jag minns dock första gången jag var på en sådan här meditation –  jag var i chock. Det var riktigt läskigt att höra alla obehagliga vansinnesskrik och själsord. Men ju fler gånger jag gjorde det insåg jag att det var väldigt skönt att få leva ut utan att bli dömd eller inspärrad.

Fas 3. Utmatting

Nästa fas är sjuuuuuuukt jobbig. Man hoppar upp och ner med armarna över huvudet samtidigt som man uttalar mantrat WHO. Ett gammalt Sufi mantra som härstammar från frågan ”Who Am I”. När vi hoppar vill vi landa på hälarna för att få hela höftpartiet och bäckenbotten att vibrera. Precis som första fasen så kan denna kännas galet jobbig till en början men efter ett tag när energin börjar flöda uppåt kan det kännas som om man får någon form av superkraft och kan fortsätta i en oändlighet. Man kommer liksom utanför sin kropp.

Fas 4. Stillastående meditation

Efter 10 minuter, hör man en röst som skriker STOP då ska man stanna helt blickstilla där man är och bara observera vad som sker i nuet. Om armarna landar ovanför huvudet bör man låta dem vara där (oftast brukar de i alla fall för mig sakta smyga sig neråt under fasens gång).

Fas 5. Celebration

Meditationen avslutas sen med valfria rörelser till musiken som spelas. En form av dans som inte ska förväxlas med att ”dansa” fint. Det är ett sätt att fira den kommande dagen och livet!

Första gången man provar i grupp kan det vara lite som en chock i alla fall i fas två då alla verkligen LEVER UT de känslor som annars inte riktigt går att leva ut, vilket för många som sagt betyder ILSKAN. Efter ett tag brukar de flesta bara se det härliga i att faktiskt låta det som finns på insidan då ett uttryck.

Vill du prova hemma med musik så finns en Spotify-lista med alla fem faser HÄR. 

Foto – Adam Klingeteg