GLAD LUCIA!

Låt inte din glutenintolerans hindra ditt lussefirande :-). Här är ett gott recept på glutenfria lussekatter.

Ingredienser 

250 g bovetemjöl
250 g rismjöl
75 g smör
1 ägg
2 dl havremjölk
0,5 g saffran
0,75 paket jäst för söt deg
1dl yoghurt
1 krm salt
1 dl kokossocker

Gör så här 

Smält smöret i en kastrull och tillsätt sedan havremjölken. När det svalnat till 37 grader  så kan du börja smula ner jästen tills den smälter.  Tillsätt sedan saffran, salt, ägg, yoghurt och kokossocker och rör om. Blanda ihop bovetemjöl och rismjöl och lägg undan 1 dl till utbakning. Häll sedan ner mjölmixen och bearbeta degen. Låt därefter degen jäsa i 30 min under en handduk. Baka ut lussekatter och lägg på en plåt med bakpapper. Låt sen degen jäsa 30 min till. Efter jäsningen så pensla på vispat ägg och sätt i russin. Därefter är det bara att stoppa in i ugnen i 7 minuter på  250 grader. MUMS!!!

Läs gärna mer om min tankar om mat HÄR.

Foto – Peter Sahlberg

I read your letter on the way here.
It has touched my heart.
If your desire to know life’s truth becomes strong
then what is longing today
becomes one day the attainment.
Burning desire is all that is needed
and nothing else.
As rivers seek out the ocean
so man if he wants to can find the truth.
No peak, no mountain can stop him,
in fact their challenge awakens his sense of
adventure.

Truth is within everyone.
Rivers have to find the ocean
but our ocean is inside us –
it is a wonder that so many remain thirsty
yet without it.
Actually they cannot really want it.

There is a saying of Christ’s: Ask and ye shall be given.
But if you don’t ask, whose fault is it?
There is no better bargain than the attainment of God.
We have only to ask, nothing more.
As the asking grows stronger and stronger
so he who asks starts vanishing.

A limit is reached,
a point of evaporation is reached,
where the seeker utterly disappears
and only the asking remains.
This is the very moment of attainment.

– Osho

Läs gärna fler mysiga dikter HÄR.

Bakom en välutvald outfit, skyhögaklackar å maskaramålade fransar är jag inkastad bland supermodeller, tv-profiler och bloggerskor på en flådig GALA. Det känns lite som om jag kastats tillbaka till en svunnen tid. En tid då det var mer regel än undantag att jag hamnade på chica middagar som ofta slutade…ehhh…galet. Det var kul då, jag ångrar ingenting men jag saknar det inte heller. Det var en tomhet som kom med det där vilda festandet. Och jag flydde från något. Jag flydde från all prestationsångest och stress. Alkohol var den bästa medicinen.

Idag suktar jag sällan efter den medicinen. Jag kallar mig inte nykterist (mest för att jag inte vill sätta regler för mig själv) – det kan hända att jag tar ett glas vin då och då men inte för att fly.

Det betyder dock inte att jag bara sitter hemma och mediterar varje lördagskväll. Jag älskar fortfarande att dansa. Dansa så som kroppen vill. Dansa som en meditation, utan droger eller alkohol. Dansa utan regler där ingen bryr sig hur man ser ut. Här får jag vara vild – utan att någon tittar snett. Det är FRIHET för mig.

Jag har stött på denna nakna barfota dansen (ofta kallad Ecstatic Dance) på många olika platser i världen. Vi har kläder på oss men det är inga åtsittande glitterklänningar – det är bara kläder som inte stör dansen. Det spelar nämligen ingen roll för den skimrande energin från de dansande kropparna lyser starkare än alla glittrande klänningen i världen.

Även på denna flådiga 3-rätters middag är det många som skiner starkare än sina målade ansikten men ibland kan jag dock känna mig lite instängd bland alla regler för hur man ska se ut och bete sig på sådana här tillställningar.

För dig som bor i Stockholm och vill prova Ecstatic Danse så finns det på Urban Om varje onsdag och lördag. Läs gärna mer om det HÄR.