Igår skrev jag om den ayurvediska massagen jag fick de två första dagarna på retreat vilken var en ganska normal upplevelse i jämförelse med behandling dag 3 – Pounding. Det innebär att kvinnorna slog in örtena i kroppen med hjälp av ett hammarliknande verktyg (men mjukare såklart). Till en början kändes det helt sjukt. Vare slag gjorde ont och jag kunde inte slappna av, efteråt hade hela min ankel till och med svullnad upp. AHHHH! Blev arg på massage kvinnorna men de bara log tillbaka.

Under natten låg jag och grämde mig över hur jag kunde tillåta denna behandling och mitt ”mind” målade upp hur jag inte skulle kunna ha fler yogaretreat på grund av det för att min fot typ var bruten. Dagen efter ställde jag läkaren mot väggen och sa att detta var helt galet och att denna behandling absolut inte passar min kroppstyp. Hon bara log, sa att allt var precis som det skulle och att jag skulle få samma behandling även dag 4.

”Ehhh OK?!!!”

I bakhuvudet tänkte jag no way men efter en timmes meditation på altanen hittade jag in i någon form av tillit till processen. Jag valde att gå och bli ”slagen” igen även om jag givetvis försökte be kvinnorna att ta det lugnt med foten. Till en början låg jag och spände mig, liksom försökte kontrollerade varenda slag de gjorde så att de inte kom åt ankeln eller någon känslig punkt men efter en stund valde jag att ge upp. Att ge min tillit till deras kunskap.

Efter tre dagar var svullnaden helt borta och foten kändes bättre än någonsin. Enligt läkaren var det en djup inre blockering som behövde komma upp till ytan för att läkas och om de inte tagit fram den nu så hade den förmodligen kommit upp senare i en mer utdragen skada. Väldigt intressant synsätt och motsatsen till vad vi ju gör inom västerlänk medicin där vi häller i oss smärtstillande mediciner för att trycka in blockeringen (och egentliga sjukdomsorsaker) ännu längre in i kroppen.

Som en bisats så hände en liknande sak när jag blev magsjuk på en av mina teacher training i Indien för några år sedan. Då gav de ayuvediska läkarna mig ett piller för att jag skulle få hög feber (som då kunde ”bränna” bort bakterien). I väst tar vi ju snarare ett piller för att ta bort (den naturliga) feber. Det gör att kroppen inte kan göra sitt jobb med att bränna bort bakterien vilket i sin tur leder till att vi sen måste ta antibiotiska för att bli friska.

Ju mer jag dyker in i ayurvedan desto intressantare blir den! Vi i väst har SÅ mycket att lära oss av denna läkekonst och holistiska livsstil.

Läs gärna mer om ayurveda retreatet här.