Efter timmar av dans, meditation, tystnad, skrik, gråt, skratt och annan galenskap är det med ett översvämmande hjärta men utan röst och svullna knän som jag lämnar Sunrise Ranch i Loveland (yes, det är namnet på staden!), Colorado.

En vecka i kroppen och framförallt i hjärtat. Ett ärligt möte med mig själv, med naturen, med andra människor och med något som är mycket större än oss, något som vi nog aldrig kan förstå.

Jag vill kunna överföra min upplevelse till dig men bättre än såhär har jag tyvärr svårt att formulera mig just nu. Det kommer säkerligen fler ord senare när jag smält denna vecka som snarare känns som en livstid.

Någon förvarande mig om att ett ”Life-changing experience” väntade… och utan att veta än så är min känsla att detta blir sant även för mig.

Path of Love, jag är förevigat tacksam.

Nu är jag på flygplatsen för att snart lyfta mot San Diego. Dax att leka med underbara Peter och härliga surfgänget…wieeeeee!

PS. Ligan i säkerhetskontrollen misstänkte mig just för att vara hög…men mitt sinnestillstånd har uppkommit utan minsta droppe vin eller andra substanser.