God morgon!

Landat i vackra Encinitas i Kalifornien. En dröm. En lek. Bor på en klippa med utsikt över Pacific Ocean vars konstanta vågljud liksom lugnar hela mitt väsen.

Började dagen med att bara sitta och överblicka en horisont som aldrig tycks ta slut. Så närvarande i kroppen med vartenda andetag. Jag lever. Jag känner. Ena sekunden en oändlig glädje, andra stunden tårar som jag tillåter rinna. Det är vackert.

Insikten som alltid träffar mig som ett slag in i själen när jag är på retreat och kan ta ett steg bort från detaljerna i min ”verklighet” är att ALLT ÄR EN LEK. Jag lever en gång i denna kropp så det är FAN läge att ta till vara på varenda stund. Skratta. Dansa. Leka. Andas. Njuta.

Det är så lätt att bli slav under den där To-Do listan. Glömma att leva. Fastna i stress, prestation och seriositet istället för att vara i stunden. Jag blir besviken på mig själv att det händer så lätt. Det spelar ingen roll hur många timmar jag mediterat, hur länge flightmode har varit påslaget – när datorn öppnas och mejlkorgen är full av olästa mail är det en konst att stanna kvar i hjärtat och kroppen. Vet inte om det ens är möjligt. Kanske är det ok att vara i huvudet ibland men för mig är det nog för idag. Dags att swisha om till Fightmode, slå igen datorn och istället hoppas ner för LEK i de läskande vågorna. Wieeeeeehooo!