Hej kära ni. Alltså, sååå lycklig över denna yogastund. Häromdagen körde vi förbi en skola här i Indien och kom på tanken att fråga om barnen ville ”leka” yoga. Åhhhh ja de ville dem. Här i Goa har nästan alla skolor tydligen yoga på schemat så de var ganska vana vid både balansen, solhälsningen och namaste.

Men som vanligt när jag yogar med barn så inser jag ofta att jag har mer att lära mig av dem (än barnen av mig) när det kom till dessa övningar.

De främsta anledningarna till att jag yogar och mediterar är ju för att bli mer närvarande, leva med mina känslor och framförallt inte ta livet så seriöst – istället hitta in i leken.

Det är ju exakt som barn lever helt naturligt. Dessa barn tänker ju inte på dåtiden eller framtiden – de är ju närvarande hela tiden. De stänger inte heller in sina känslor utan släpper ut dem så fort de kommer (kanske inte något som alltid funkar som vuxen men vi skulle nog må bra av att uttrycka lite mer…. ).

För att dessa gulliga barn ska kunna behålla sin närvaro tror jag däremot att det vore magiskt att ganska tidigt börja smyga in övningar från yoga, meditation, dans, tantra etc.

Att ta fem minuters break för dans och shaking under kemiklassen eller byta ut en matteklass mot en stunds ögonkontakt och sharing tror jag skulle göra magi i skolan. Inte bara för att behålla det lekfulla sinnet utan även för att utrota mobbing.

Om jag får barn vill jag att de ska gå i en skola med yoga på schemat och skogen runt knuten. En skola där de lär sig…Om sig själva. Om andra människor. Om naturen.

Kanske får stanna här i Indien helt enkelt ;-).