Inte alltid men jag kan ibland älska att äta ensam. Det kan liksom bli som en meditation för mig, en stund när jag är helt närvarande med maten. Jag njuter liksom alltid som mest av mat när jag ger måltiden mitt fulla fokus, vilket ju är lättare om jag inte samtidigt pratar med någon annan. Dessutom, mår min mage mycket bättre när jag äter långsamt med mitt fulla fokus på det som får komma ner i magen.

Under mitt första tysta Vipassana retreatet, var en av de största insikterna – min relation till mat och framförallt ätande. Jag insåg att jag liksom sällan satt ner och verkligen var närvarande med varje tugga och kände smaken av maten. När jag åt med vänner var mitt fokus mer på våra diskussioner än på själva smakupplevelsen. Och åt jag själv satt jag antingen med datorn, mobilen eller en tidning bredvid mig (Under min Handelstid, passade jag ofta på att vara effektiv och läsa en finansartikel mellan tuggorna). Var det då konstigt att jag så ofta hade ont i magen? Jag varken tuggade maten ordentligt eller kände mättnadskänslor.

Under det där mindfulness retreatet fick jag uppleva hur det var att sitta där i tystnad med min risportionen som jag skivat lite banan över. Jag insåg att jag njöt mer av dessa enkla måltider än vad jag någonsin gjort på en lyxkrog. Jag kände smaken av maten på riktigt och hur den processades i kroppen. Hunger och mättnadskänslorna började tala mer klarspråk. När jag äter på detta sätt får jag aldrig ont i magen eller problem med matsmältning. Men…. jag säger inte att det är lätt, speciellt inte om vi är hungriga!!! Jag försöker öva varje gång jag äter, varje dag :-).

Som med allt annat så kan ätandet bli en meditation – det finns ju till och med någon som heter ”Mindful eating”.