Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Har du behov av egentid?

Under de senaste dagarna har min längtan efter egentid börjat komma upp. Hur mycket jag än älskar det så kan det vara intensivt att hålla retreat. Och hur mycket jag än älskar teamet och kan vara mig själv med dem så är det som att min kropp och själ ibland skriker efter att få vara helt helt själv. Utan att känna in någon annans energi. 

Igår tog tag i det och såg till att jag fick egentid. Det vackra är att det kan räcka med bara några timmar eller en dag. Flyttade till ett eget rum och bara hängde där. Redan efter en yogasession och en timmes meditation hade jag fullkomligt landad DÄR. Eller snarare HÄR i mig själv. Dagen bestod sen av många timmars meditation, yoga och shaking men jag har även gått vackra promenader, läst OSHO och umgåtts med naturen. 

Jag vill inte leva såhär alltid men några timmar eller dagar då och då skapar verkligen magi för min själ. Det är som om jag hittar tillbaka till det som är på riktigt, till det som betyder något EGENTLIGEN. När jag varit i stan, för mycket online eller bland människor för länge så förlorar jag min riktning. Mitt fokus är utåt istället för inåt. Jag snöar in mig på småsaker. En tomhet uppstår. Jag är inte längre kapabel att ge till någon annan. Min kreativitet försvinner. Med andra ord, jag tappar bort mig själv och med det också meningen med allting.

Nu har jag dock lärt mig att det inte krävs mycket för att känna mig levande igen. I sådana lägen behöver jag bara några meditationer och lite egentid för att komma tillbaka till min fulla potential, min energi och kreativitet. Känna mening igen.

Så tackar för detta. Nu är jag redo att möta människor igen. 

Vi är mig olika här, jag kan vara avis på de människor som inte behöver då mycket space, som liksom får energi av att hänga med människor men börjar acceptera hur jag är. Inse att jag nog inte kommer förändras när det kommer till denna aspekt. Att jag nog är och kommer förbli åt det introverta hållet. 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
3kommentarer
  • Mina favoritårstider, vackra foton, jag får många fina minnen.
    Tack för inlägget. 🙂

    Sommar & Vinter 2018-11-10 02:32:16 https://poddmap.com/sv/podcasts/sommar-and-vinter-i-p1
    Svara
  • Jag har fått så många tecken på att jag borde göra ett vipassana retreat i Ödeshög. Jag har läst om alla inlägg det på din blogg och varit på väg att anmäla mig två gånger men fegat ur. När jag träffade en gammal kompis för några helger sedan började hon (utan att veta att jag vill dit) berätta om sin kollega som varit i Ödeshög och lovordade det. Sen i måndags när jag fick skjuts hem av en kille från min salsakurs helt randomly börjar berätta om hur ett meditationsretreat ändrat hans liv. Jag tänkte för mig själv ”är det Ödeshög så kan jag inte ignorera tecknen längre.” och naturligtvis var det vipassana…
    Nu sitter jag hör livrädd för vad det skulle kunna innebära, men också helt inställd på att jag inte kan blunda för vad universum uppenbarligen vill att jag ska göra. Förlåt för lång utläggning, men kände att detta var rätt forum för meditationsskräcken som schemat 10 dagar x 10 timmar kan ge…

    Marina Linder 2018-11-07 17:53:14
    Svara
  • Vackert, innerligt inlägg. Tack för att du delar med dig.

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, för jag är som du en introvert person som får energi från det inre, egentid och lugnet. Jag försökte i många år leva upp till den extrovert jag önskade och lurade mig själv att jag var. Ville vara den där partajande, supersociala, utåt-personen som får massor av energi från andra. Har varit besviken och rent ut sagt elak mot mig själv, för att jag inte lyckats leva upp till det idealet. Men eftersom att jag någonstans alltid har strävat efter att vara sann mot mig själv, så har jag nu insett att jag länge tryckt ner den jag faktiskt är. Har förlåtit mig själv för det. Jag är en introvert, och det är något jag ganska nyligen kommit fram till. Och jag förstår det nu – att det är inget som helst fel på mig och jag duger och är okej precis så som jag är. Jag föddes så här. Det är inte alltid enkelt – blir ibland missförstådd, och så tycker många att jag är konstig och komplicerad.

    För att avrunda här nu så är vi introverter fantastiska och så otroligt viktiga i den här världen! Det sägs att västvärlden består av majoritet extroverter, och det är lätt hänt att drunkna i denna högljudda extroverta värld som en introvert. Speciellt när den extroverta typen är den som hyllas och anses vara det eftersträvansvärda. Men åt skogen med det! Att vara sann mot sig själv och leva på det sätt som känns rätt och som man mår bäst av – finns det något viktigare?

    Fint att du kommit till insikt och att du börjar acceptera dig själv för precis den du är.

    Introvertinnan - En högkänslig introverts bekännelser 2018-11-06 16:11:29 http://introvertinnan.se/
    Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Emma Fridsell
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Joanna Swica
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che