Under de senaste dagarna har min längtan efter egentid börjat komma upp. Hur mycket jag än älskar det så kan det vara intensivt att hålla retreat. Och hur mycket jag än älskar teamet och kan vara mig själv med dem så är det som att min kropp och själ ibland skriker efter att få vara helt helt själv. Utan att känna in någon annans energi. 

Igår tog tag i det och såg till att jag fick egentid. Det vackra är att det kan räcka med bara några timmar eller en dag. Flyttade till ett eget rum och bara hängde där. Redan efter en yogasession och en timmes meditation hade jag fullkomligt landad DÄR. Eller snarare HÄR i mig själv. Dagen bestod sen av många timmars meditation, yoga och shaking men jag har även gått vackra promenader, läst OSHO och umgåtts med naturen. 

Jag vill inte leva såhär alltid men några timmar eller dagar då och då skapar verkligen magi för min själ. Det är som om jag hittar tillbaka till det som är på riktigt, till det som betyder något EGENTLIGEN. När jag varit i stan, för mycket online eller bland människor för länge så förlorar jag min riktning. Mitt fokus är utåt istället för inåt. Jag snöar in mig på småsaker. En tomhet uppstår. Jag är inte längre kapabel att ge till någon annan. Min kreativitet försvinner. Med andra ord, jag tappar bort mig själv och med det också meningen med allting.

Nu har jag dock lärt mig att det inte krävs mycket för att känna mig levande igen. I sådana lägen behöver jag bara några meditationer och lite egentid för att komma tillbaka till min fulla potential, min energi och kreativitet. Känna mening igen.

Så tackar för detta. Nu är jag redo att möta människor igen. 

Vi är mig olika här, jag kan vara avis på de människor som inte behöver då mycket space, som liksom får energi av att hänga med människor men börjar acceptera hur jag är. Inse att jag nog inte kommer förändras när det kommer till denna aspekt. Att jag nog är och kommer förbli åt det introverta hållet.