Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Ensamhet

Jag är i Stockholm och alla jag känner tycks göra saker hela tiden… uppkopplade, upptagna och omringade av andra människor hela tiden. Jag möter människor men i dessa möten känner jag mig mer ensam än när jag faktiskt är själv. Det är som att personerna jag möter inte är där med mig. Jag sitter still fylld av tålamod, närvaro och förväntan… snart kommer personen väl slå sig ner så att vi kan prata på riktigt… men det tycks aldrig komma. Det är hela tiden något nytt som händer antingen runt omkring oss eller på telefonen. Jag kämpar för att få ögonkontakt och när jag väl får skymten är det som om ingen är där. Jag försöker vara sårbar och dela hur jag mår från hjärtat men märker att personen framför mig samtidigt tar upp mobilen och snabbt kollar mailen.

 

Jag kan älska att vara ensam. Det har alltid varit i ensamheten jag hittar kraft. Det är i ensamheten jag möter mig själv. Får insikter. Gå en lång promenad i naturen, andas på yogamattan och sen laga den där maten som jag älskar men kanske inget jag skulle bjuda någon gäst på. Äta den i tystnad, njuta av den. Meditera, ligga på mattan och hänga runt i mitt eget sällskap. För mig är det lyx och en nödvändighet. Jag har väldigt svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma.

 

MEN känslan av ensamhet i mötet med andra människor är det absolut värsta jag vet. Då känns jag mig verkligen ensam i världen. Missförstådd. Fel. Konstig. Tom.

 

Ett liv i ensamhet är inget liv, det som betyder mest i livet är relationer. MEN då menar jag riktiga relationen där vi möts i själen. Annars är jag faktiskt hellre helt själv.

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
21kommentarer
  • Otroligt bra skrivit! Det är ju precis så det är i stan. Man får ju aldrig några spontana möten längre med människor. Trots att stan växer snabbare och blir fler än någonsin så blir det mer och mer ensamt i huvudstaden.

    Filippa 2018-09-11 14:32:21 https://barnblojor.se
    Svara
  • WOW. Jag känner verkligen WOW. Det är precis så jag känner. Och som jag så många gånger har försökt förklara för andra utan att dom förstår. Tack för att du får mig att känna mig mindre annorlunda.

    Sandra 2018-09-07 12:55:00 http://ankarstrands.se
    Svara
  • Har haft ett race och läst igenom alla dina texter från denna sommar. Inser hur mycket jag saknat din blogg och dina texter och hur underbart det är att känna att det faktiskt är ok att ha andra typer av tankar, livsfilosofi och idéer. Bor i Stockholm och känner igen mig i att det är en utmaning och att man lätt dras med i stressen och frånvaron… Ett stort och innerligt tack för påminnelsen!

    Linnéa 2018-09-07 12:25:01
    Svara
  • Tack för denna tänkvärda texten 🙏🏻🌿🦋

    Mikkaela 2018-09-04 12:53:50
    Svara
  • Din text satte verkligen ord på just mina känslor också. Det känns så stort att känna att man inte är ensam, lite mer befriande på något sätt. Så tack tack tack för den fina texten!! Hittade precis din blogg och har redan plöjt flera sidor. Så fint.

    Isabella 2018-09-02 08:27:06
    Svara
  • Tack för att ditt hjärta talar till mitt, Josefine.

    Jag tänkte på dig i kväll. Jag förstod inte varför. Men jag kände det. Jag kände det så starkt. Vad det var visste jag inte. Och så läste jag detta – och förstod. Att du hellre väljer att vara själv, än ensamheten. Jag läste – och jag visste. För det är precis det jag gör. För det är precis det jag gjort. Vi är sammankopplade. I kväll. Det var det jag kände. Kände så starkt.

    Kärlek till dig ❤️

    Jag är jag, för att du är du 2018-08-31 22:54:52
    Svara
  • Åh vad jag länner med dig, och vad jag känner igen mig. Det är väldigt ensamt när man är med andra människor. Just stockholm är så svårt tycker jag! Inte säker på varför riktigt. Och ingen har tid, man måste planera veckor i förväg och jag orkar inte leva mitt liv så.

    Jag är otroligt ensam på mitt jobb, mycket mer ensam där än hemma – eftersom jag trots allt har förväntningar att någon ska prata med mig iallafall en gång per dag, att jag ska ha någon att äta lunch med och att någon ska fråga hur är det tillbaka, när jag frågat. Att någon ska bry sig om mig som person – inte om min prestation. Men är det att förvänta sig för mycket? Frågan är vad kan man förvänta sig? Det är läskigt att fråga rakt ut, eller att be folk att bry sig, men är det så man måste göra?

    Massa funderingar. Så tack för ditt inlägg – tycker så mycket om att läsa det du skriver och uppenbarligen börjar jag också tänka! Skickar kärlek!

    Hanna 2018-08-31 22:29:19
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Tack tack tack för dina tankar. ÅHHH NEJ är mitt svar på din fråga… usch blir arg och gör ont i mig att läsa. Tänk vad många timmar du spenderar på ditt jobb och känner så som du känner. Jag tror inte dina kollegor på något sätt är onda MEN de är förmodligen stressade och lever långt ifrån sitt hjärta och sanning. Då är det svårt med connections och empati. Alla går runt och lever i sin egna lilla bubbla… och ingen mår bra egentligen. Hmmm…alldeles för vanligt känns det som speciellt i större städer.

      Tusentack för att du läser och även delar med dig. Känns så fint och känner mig mindre ensam av att läsa rader från likasinnade. KÄRLEK

      josefinebengtsson 2018-09-01 18:59:39
      Svara
  • Jag känner vad du känner. Lämnade Stockholm igår för en paus på ett halvår. Samtidigt skapar vi ju vår egen verklighet genom de frön vi planterar. Jag behövde byta plats nu för att få syn på vilka frön jag planerar för att se så många frånvarande människor. Kolla upp Geshe Michael Roach, böcker eller på youtube – öppnade många nya dörrar för mig, så kanske att det hjälper dig som verkar vara i samma sits.

    Julia 2018-08-30 07:57:17 http://nonverticalweather.tumblr.com
    Svara
    • Svar på Julias kommentar.

      TUSENTACK Julia! Exakt, vi skapar ju vår egna verklighet… känner själv hur ”irriterad” jag kan bli på mig själv när jag klagar på Stockholm hela tiden men inte gör ngt åt min situation..fortfarande har det som bas. Hursomhelst, jag har fortfarande ett hopp att jag kan skapa ett härligt liv med fina möten även i Stockholm men inser att det är mycket mer utmanande. Ibland behöver vi nog lämna (precis som du gör) för att inte helt sugas med i majoriteten av alla ”frånvaro” och stress. TUSENTACK för tipsen, ska genast kika. KRAMAR

      josefinebengtsson 2018-08-30 11:20:00
      Svara
  • Vad jag känner igen det du skriver om här, Josefine. Och särskilt behovet av att vara ensam. Det finns människor som gör och står ut med ungefär vad som helst för att slippa vara ensamma. Jag tror faktiskt att de flesta är så obekväma med att möta sig själv och sina tankar att de omedvetet håller sig upptagna hela tiden. Jag tror också att de flesta inte märker och kan analysera på samma sätt som du gör hur det här sättet att bete sig påverkar kontakten med dem man ”umgås” med. Jag tror du genom åren har mediterat och vänt och vridit på dig och ditt inre mer än folk i allmänhet och det har öppnat dina ögon för hur vi beter oss när vi är ”tillsammans”. Ofta kanske man på något plan känner sig otillfredsställd/oengagerad när man är tillsammans med andra, men man kan inte sätta ord på vad det är som saknas. Och inte se sin egen andel i att det inte blir ett äkta möte. När jag var barn fanns det inte mobiler eller sociala medier. Jag tror nog att människor hade färre distraktioner och mer tid då. Men jag antar att de människor som behöver dölja sitt innersta för sig själv och andra hittade andra sätt att undvika att engagera sig även då. Knepiga saker det här.

    Hanna 2018-08-29 21:15:23
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Känns så sant i mig det du skriver. Tack för att du delar dina tankar. Det är utkammande att vara i ett samhället när allmänheten inte jobbar med sig själva, där det finns så många ”sovande” människor. Lätt att dras med i det där. Lätt att bli dömande. Lätt att ge upp. Hmmm… men vet samtidigt att det finns andra själar (som du) som jobbar med sig själva, är vakna och vill mötas på riktigt. Och det räcker ju med ett fåtal nära ljus att landa med… Så låt oss inte ge upp! <3 <3 <3

      josefinebengtsson 2018-08-30 11:24:59
      Svara
  • Tack för en underbar blogg, älskar dina tankar och texter <3 Som du känner har jag också känt, många ggr. Personen mittemot är inte där, tittar inte på mig när jag talar, bekräftar inte, noll feedback och hens tankar/samtal är det viktiga. Jag tänker: Varför träffas vi? Vad vill vi förmedla till varandra? Behöver jag dig? Mina svar talar om för mig att ta avstånd från fler möten med hen, så svårt bara att förmedla……… Kram Eva

    Eva 2018-08-29 10:45:09 http://eva.aronsson28@gmail.com
    Svara
  • Tack för att du delar med dig och för din sårbarhet. Andra gången jag kikar in på din blogg och detta inlägget fick mig att tänka efter – så nu kommer jag garanterat att läsa mera regelbundet. Tack igen <3

    Ida Svensson 2018-08-28 21:52:06 http://idaschultz.se
    Svara
  • så fint formulerat och skrivet josefine <3

    malin 2018-08-28 13:25:41
    Svara
  • Du sätter ord på mina känslor idag. Har precis kommit ur en depression, kämpar fortfarande med trötthet, koncentration, träning och relationer. Precis som du säger så vill jag vara ensam och lägger mycket värde i det. De relationer jag vill ha ska vara djupa och äkta, många kan jag känna sitter med sin telefon och svarar på sms när vi ses. Inte min typ av relation.. ensamhet i relationer är väldigt jobbigt. Försöker att ge människor en ny chans och vill alla väl. Men måste kanske sätta mig själv främst.. kram!

    Therese 2018-08-28 13:24:21
    Svara
    • Svar på Thereses kommentar.

      Åhhh skönt du mår bättre Therese. <3 Precis så…oss själva först… utan oss själva kan vi ju inte möta andra. KRAMAR

      josefinebengtsson 2018-08-29 16:41:27
      Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sara Che
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Sophia Anderberg
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry