Heeeeeeej käraste ni! Nu har vi precis avslutat vårt 12e och sista retreat på Khola Beach för denna säsongen. Alltså, herre gud. Vet inte var jag ska börja… just nu är jag helt slut men samtidigt väldigt lycklig. Det har varit HELT otroliga veckor.

Så galet tacksam över att jag får dela min passion med så många människor. Detta var andra vintern med Yogiakademin på denna underbara strand. En plats där jag verkligen känner mig som hemma. Förutom en kortis trip hem till Sverige i januari så har jag knappt lämnat Khola Beach sen jag anlände i början på juli. Även datorn har (som ni märkt) mestadels fått ligga nerslängd.  Hehe…så det känns lite konstigt att ha bytt ut närvaron på retreatet mot att sitta mer framför en skärm. Men min ”SVARA VIKTIGT” mapp i mailen är lite överfull nu så behöver tyvärr ta tag i det. Jag är kvar på Khola Beach så simmar och leker i naturen lite mellan varven också.

Om jag ska vara ärlig (å det vill jag ju alltid vara) så känner jag mig lite överväldigad just nu, som om min kropp och själ behöver gå i ide en stund för att smälta intensiteten som varit. Under dessa veckor har jag tagit in över 250 andra människor – under timmar varje dag har jag på ett sätt lagt mig själv åt sidan och istället haft fullt fokus på deras kroppar och känslor. Det vackraste jag vet men efteråt behöver jag helt enkelt vila så nu behöver jag massa egentid. Först några dagar här i min ensamhet på Khola Beach. Så knäppt vara kvar på en plats helt själv som tidigare var full av människor. Men skönt för mig att landa här. På söndag åker jag på vipassana i Kolapure och sen blir det bara vara i Sverige. Haha…all in all en hel månad för meditation, tystnad och att bara vara med Josefine.

ALL MIN KÄRLEK