Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

kontroll

Om du släpper kontrollen kommer allt du har att försvinna…

josefine bengtsson Mitt senaste retreat på Training for Life (det där 1,5 åriga programmet jag går på Baravara) hette LET GO. Jag har ju varit på Baravara många gånger nu men blir lika hänförd av varje retreat. Varje gång är det något nytt, spännande och unikt jag får uppleva i min kropp och veta om mig själv. Jag har aldrig någon aning om vad som väntas komma. Ofta när jag åker dit tror att ”nu behöver jag deala med xx eller yy…” men i merparten av fallen är det något helt annat som kommer upp till ytan.

 

Ibland handlar det om dåtiden, något gammal barndomsminne som gör sig synligt och kanske börjar bli redo att läkas.

 

Ibland handlar det om nutiden, kanske en relation som blir tydlig och måste omformuleras.

 

Ibland är det snarare framtiden som står i fokus, jag får kontakt med min vision och hur jag egentligen vill leva.

 

Det är lite som att lägga ett pussel. Ett pussel över mitt egen liv. Ett pussel som hjälper mig att förstå hur jag själv funkar, att se mitt egos struktur och uppbyggnad.

josefine bengtsson

Jag skulle ljuga om jag sa… att detta var en dans på röda rosor… att retreaten på Baravara enbart var något jag längtade till. Motsatsen är ofta mer sann, jag vet inget svårare och tyngre vi kan göra än att lära känna oss själva, gräva djupt i vårt innersta och se egots-struktur i vitögat.

 

Som namnet på mitt senaste retreat skvallrar om var det utformat för att få oss att helt släppa kontrollen och ge vår tillit till något annat. Vi gjorde alla möjliga – galna, konstiga, läskiga – övningar för att verkligen släppa alla spärrar. Utan att gå in på detalj, då övningarna är lite för knäppa för att ta ut ur sitt sammanhang, så handlade de i stort om att komma ner i kroppen (släppa mindet) och om att gå utanför sin trygga ”comfort” zone. Ahhhhh! Vissa övningar var väldigt utmanande men det funkade. Redan andra dagen vibrerade varenda cell i min kropp, min fulla livsenergi var tillbaka och tilliten till något mer likaså, jag kände mig lite som ett öppet och nyfiket litet barn igen samtidigt som pusselbitarna fylldes på i raskt takt.

Förutom denna härliga (och kittlande) känslan i kroppen som kommer av att LET GO… kan man fråga sig…vad är egentligen grejen med att släppa kontrollen? Är det inte bättre att lära sig ta kontrollen över sina tankar och känslor eller varför inte över hela sitt liv?

 

Maybe, om det senare skulle funkat hade det säkert varit urskönt att leva så men nu är det ju sällan så att vi kan kontrollera ALLT i vår omgivning. Vi försöker. Eller jag kanske ska tala för mig själv. Jag försöker kontrollera varenda detalj i mitt liv.

 

För flera år sedan, på ett av mina första retreats, blev det tydligt att jag ständigt har ett mantra på repeat i mitt bakhuvud…

 

”Josefine, om du släpper kontrollen, kommer allt du har att försvinna…”

 

Vissa dagar spelas det på låg volym, någonstans i periferin, medan andra stunder hörs det snarare som skarpa skrik, omöjliga att bortse ifrån. Ett mantra som egentligen har funnits där sålänge jag kan minnas men jag har varit omedveten om det, det var först där på retreatet för flera år sedan som jag kunde ta ett steg utanför och se det. Vilket också betydde att från den dagen får jag ibland uppleva stunder när volymen helt har tystnat. M A G I.

 

Det där med att leva i kontroll har ”fungerat” hyffsat bra i flera år, tja, hela mitt vuxna liv faktiskt… men ju mer jag får uppleva livet i ett icke kontrollerad tillstånd inser jag hur galet mycket energi det tar från mig att ständigt vara i kontroll. En energi som jag istället skulle kunna använda till att njuta av livet eller skapa från en plats av äkta kreativitet.

 

Just därför, vill och behöver jag träna på att helt och fullt släppa taget. Och jag vet att jag inte är ensam, hela vårt samhälle handlar ju om KONTROLL. Kontroll över våra känslor, kroppar, relationer, ekonomi, träning, ätande…

 

Och det fina är att så fort jag släpper kontrollen så kommer livsgnistan och kreativiteten som ett brev på posten. Lusten att skapa kommer tillbaka. Lusten som fanns där dagligen när jag var liten, innan det där mantrat hade utvecklats. Lusten att måla, dansa, spela teater, spela piano, sjunga… En lust i form av en lek långt ifrån min alltför välkända prestationsångest vars kurva nästan identiskt följer mantrat volym.

josefine bengtsson

De sista dagarna på LET GO retreatet fick vi chansen att göra just detta – måla, dansa, sjunga, spela teater… utan mål och resultat istället var det själva skaparprocessen som var central.

 

Jag kommer aldrig glömma eftermiddagen då jag satt på marken i en lada i Dalarna med ögonbindel på och en nyfunnen men numera nära vän bakom ryggen. Framför mig ett blankt papper, färger och penslar av alla tänkt bara slag och former. Ledarna satte på musiken och vi flowade tillsammans. Jag och min guidande vän där bakom ryggen. Hon ledde. Jag gav mig hän. Hon gav mig penslar och färger. Jag använde dem för att uttrycka min känsla.

 

Utbytet blev en vacker dans med färger som överhuvudtaget inte handlade om att skynda fram ett perfekt slutresultat eller att på något sätt finnas till för en yttre betraktare. En målning under ständig förändring, utan mål och riktning, som uppkom stegvis i takt med känslorna inom mig, inom oss.

 

I timmar fullkomligt valsade vi med färgerna…. Så närvarande. Så lyckliga. Så tacksamma. Så färgglada.

 

Tack till dig Susanne och till alla mina andra underbara baravaravänner.

Tack, tack, tack till er Isa & Agni – ni är min idoler. <3

josefine bengtsson

Foto – Adam Klingeteg

 

Läs gärna fler liknande inlägg här…

Dagar av att Bara Vara (och skrika)

”I am not a fucking barbie doll”

Training for life

Släpp kontrollen

image image image image image

Yeah. Igår släppte vi kontrollen å skapade spännande yogaklipp! Jag och härliga Malin Nylen spelade in yogavideos på Odd Mollys showroom. Sååå kul!

 

Det bästa av allt. Vi gick enbart på flow. Det var mycket planering för att det skulle bli av men nada planering av själva innehållet på klippen.

 

Kontrollfreaket i mig freakar givetvis ur av det, hatar att inte veta vad som kommer hända och blir irriterad att jag inte lagt tid på planering.

 

Hursomhelst, jag vet samtidigt att det är exakt den övningen jag behöver. En övning i att ge tillit till att det blir bra (ofta till och med bättre) om jag släpper taget och går på flow i nuet istället för att planera minsta lilla detalj.

 

Under min handelstid och även innan det, gjorde jag nämligen just det sistnämnda – planerade, förberedde, förutspådde.

 

La tid på att ta reda på varenda grej som skulle kunna gå fel eller komma upp. Jag läste noggrant alla bildtexter och parenteser i böckerna för att med säkerhet kunna svara på tentans alla frågor. Det var en utmärkt strategi på Handels men när det kommer till mer kreativa och intuitiva saker som att spela in videos eller hålla yogaklasser funkar det bättre att hänge sig till stunden. Annars blir det svårt att lyssna in deltagarna på yogaklasserna och personerna jag teamar upp med (i detta fall Malin).

 
Det är såklart nödvändigt att planera lite grann men sen är det viktigt att släppa taget och känna in stunden också.

 

Tack för en härlig dag igår!!!

 

Nyckeln till harmoni – kontroll över mobilen 

Nyckeln till harmoni - kontroll över mobilenNyckeln till harmoni - kontroll över mobilen  IMG_5978

Nyckeln till harmoni nuförtiden tror jag är att ha disciplin vad gäller mobilen. Shit vad den ständigt tar ens fokus, typ tar över våra liv.  Jag skrev häromdagen om ”5 tips att hitta jobbfokus” – det kan vara svårt att ”lyckas” med alla de punkterna varje dag men en sak som jag är väldigt strikt kring är att starta dagen utan mobil, starta dagen i fligthmode. Då hinner jag landa med mig själv, känna in kroppen och hitta en inre styrka som jag sen kan använda för att inte sugas in lika mycket i mobilen när jag väl slår på den. För jag har nämligen märkt vilken makt denna apparet har över mig – den tar ofta befälet och aktar jag mig inte så hamnar jag ofta helt i dennes kontroll.

 

Börjar jag dagen (gärna de första 2-3 timmarna efter att jag vaknat) utan mobil så kan jag ofta också lättare så emot mobilens frestelser (instagram, Facebook, whatzapp…) även när jag väl slår på den.

 

Under dessa morgontimmar känner jag mig ofta så fri, så närvarande. Jag kan göra min yoga, meditation, avslappning och äta min frukost utan en miljon intryck från andras liv, utan något annat som stör. Det är vackert. Det är jag tacksam för varje dag.

 

Går det inte att ha flightmode i 3 timmar varje morgon (vilket är helt förståeligt) så kanske det går i någon kvart i alla fall medan du går upp på yogamattan, tränar, lagar frukost eller vad du nu pysslar med på morgonen. Och går inte heller det så kanske du i alla fall kan låta bli internet den första stunden på dagen (telefonen i sig med sms och samtal är ju i alla fall för mig långt ifrån det största problemet).

 

Läs gärna fler liknande tankar här…

Min perfekta morgon

Jag älskar flightmode

 

 

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Fanny Ekstrand
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger
Hälsa
Träningsglädje