Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

hjärta

Yogiakademinbubblan

Farväl Biarritz! Igår avslutade vi vårt sista retreat i Biarritz för i år så det har blivit dags för mig att åter en gång lämna den trygga ”Yogiakademinbubblan”. Det känns tomt och lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet.

 

Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

Jag känner så otroligt mycket tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har bubblan bildats i en fantastisk villa utan för Biarritz. En villa lååååångt ifrån allt annat. En villa där vi varken sett något annat hus eller hört bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. I denna villan har jag fått äran att lära känna över 60 spännande personer de senaste veckorna.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

 

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att jag nu i 3 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 50 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

 

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

josefine bengtsson

Foto – Adam Klingeteg

 

BREATHWORK

Hej kära kära ni!

 

Hur mår ni? Jag har varit på Baravara i några dagar nu så det är därför jag har varit lite seg på att svara på era fina kommentarer. Tack igen till alla er som var med på utmaningen. Ni har funnits med mig dessa dagar på retreatet.

 

Nu har jag gått hälften av programmet på Training for Life, fortfarande såååå tacksam över att få träffa alla otroliga Terapeuter och få chansen att läka och lära känna nya sidor av mig varje gång. Precis som alltid så var det verkligen fantastiskt att få landa djupt in i mitt hjärta igen. Att få checka ut såhär i några dagar och bara få fokusera på mig själv är den största lyxen jag kan komma på.

 

Som vanligt har jag svårt att beskriva retreatet på ett rättvist sätt – vissa grejer måste helt enkelt upplevas. Hursomhelst, jag ska försöka litegrann. Fokus denna gången var ANDNING (eller Breathwork som det brukar referens till). Jag har tidigare gått några kurser i just Breathwork och inser gång på gång hur mäktigt det är att jobba med andningen på detta fria sätt.

 

Jag fokuserar ju givetvis på andningen dagligen i yogan men då är det på ett mer kontrollerat sätt. I Breathwork används andningen snarare till att släppa kontrollen och därmed automatiskt få kontakt med gamla trauman och blockerade känslor. I vardagen gör nog de flesta av oss tvärt om – vi gör allt för att slippa känna det som är smärtsamt. Den bästa tekniken för att göra just det är att dra in magen och andas ytligt uppe i bröstet, vi lägger locket på. Någon som känner igen sig?

 

I Breathwork ”tvingar” vi istället ner andningen djupt ner i magen vilket gör att vi automatiskt börjar känna de känslor som vi tidigare inte ”orkat” hantera eller uttrycka. Under en Breathwork session får helt enkelt dessa känslor chansen att komma upp till ytan – rensas ut, levas ut.

 

Även om jag vet hur läkande det är och hur ”lätt” jag känner mig efter ett Breathwork retreat eller bara en enstaka session så har jag alltid ett megamotstånd när jag lägger mig på madrassen och gör mig redo för att sätta igång andning. Ett motstånd som kommer både utav att det oftast är smärtsamt men också utav att jag tvingas släppa kontrollen och ge mig ut på ett äventyr som jag inte alls vet var det kommer sluta. Det brukar bli en hel del av de där känslorna som ju tyvärr inte tycks vara helt accepterade att uttrycka i vårt samhälle – ILSKA och SORG. Jag är så tacksam att det finns retreat där ALLA känslor hyllas och accepteras. Retreat där vi får chansen att uttrycka dem och vara oss själva utan lager och masker.

 

För det finns ingen mäktigare upplevelse än när jag låter mig själv släppa kontrollen, andas och leva ut det som finns inom mig.

 

Andningen leder mig nämligen till den riktiga Josefine. Den Josefine som finns bakom allt annat. Bakom utsidan. Bakom kroppen. Bakom mina roller. Den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet. Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara.

 

Foto – Adam Klingeteg

LÄSARFRÅGA: Vågar jag följa mitt hjärta?

Läsarfråga: följa hjärtat

LÄSARFRÅGA:

Hej Josefine! Först vill jag börja med att tacka för att du skrivit om vipassana meditation. Det var tack vare det som jag gjorde mitt första retreat för en vecka sen, och det är jag så glad för! Vilken upplevelse! Men det är inte den egentliga anledningen till att jag kommenterar – det är nämligen så att jag står inför vägskäl i livet där mitt hjärta säger åt mig att säga upp mig från mitt kontorsjobb och följa mina drömmar. Men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Jag är osäker på om jag har tillräckligt med mod och det vore därför spännande att höra hur du gick till väga. Sa du bara upp dig en dag, eller hade du en långsiktig plan? Jobbade du deltid till en början eller hoppade du bara rakt ut? Din resa är så inspirerande och det vore som sagt kul att höra lite mer Stor kram!

 

SVAR:

WOW! Så vackert att du vart på vipassana. Åh, njut av grundningen du har i dig nu.

Jag vet att det är en klurig situation att lämna den säkra ”tryggheten” för den osäkra drömmen. Men har dessa tankar och drömmar kommit till dig så vill jag tro att du förmodligen inte kommer bli nöjd förrän du lyssnat och följt dem. Jag vill tro att om du inte lyssnar nu så kommer ditt hjärta skrika högre och högre till du gör något åt din situation. Även om det inte känns så nu så finns kontorsjobben kvar om du skulle ångra dig – jag lovar! Så våga hoppa om det är vad som känns rätt inifrån (och efter Vipassana är jag säker på att du har koll på det!).

Jag hade ingen långsiktig plan när jag sa upp mig utan bara ett hjärta som skrek att det var rätt att fokusera på yogan och meditationen. När tanken först kom att jag ville byta bana så velade jag nog lite men med tiden så var det knappt något val. Hjärtat talade för högt för att jag skulle kunna fortsätta ignorera det. När jag väl lyssnade så var det som att allt gick i min väg – jag har inte sökt ett enda yogalärarjobb (men har sen dag 1 haft fullt upp med saker jag tycker är spännande), allt har bara kommit till mig. Precis så tror jag att det är för alla när vi börjar följa det som känns rätt. Då får vi FLOW och slipper att slåss för att ta oss fram. LYCKA TILL fina du!

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Petra Tungården
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Makeup by Lina
Home
34 kvadrat
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman