Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

frånkopplad

En förmiddag med tårar…

Josefine Bengtsson. En förmiddag med tårar

Redan när jag gick och la mig igår kände jag att något var fel – tryck runt bröstet, ont i magen, kände mig allmänt disträ och frånkopplad mig själv.

 

Efter bara några minuter under shakingen började tårar komma…kände direkt hur något lättade samtidigt som mitt sinne försökte hitta på en historia att haka fast tårarna i.

 

Tankarna gick hit och dit…kom på massa saker att gråta över… gick in i de historierna en stund – kände mig liten, värdelös och att hela mitt liv var kaos.

 

Men efter en stund lyckades jag rikta uppmärksamheten ner i kroppen igen, jag lät den röra sig till musiken. Jag lät känslan vara men kunde samtidigt vara närvarande – ta ett kliv utanför dessa små historier – utan att trycka undan gråten. I takt med att tårarna forsade från mina ögon började spänningarna i magen, bröstet, höfterna släppa…ja typ hela kroppen öppnas upp! Gråten var nog bara ett sätt för min kropp att skrika…

 

HALLÅ, lyssna på mig, du har hängt i huvudet för mycket på sistone.

 

Känner mig ren nu. Behövde en känslomässigdetox helt enkelt. Levt lite mycket i huvudet de senaste dagarna.

 

Läs gärna också…

”Hylla tårarna”

”I am not a fucking barbie doll”

Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv…

Josefinefb-1 uppkopplad till datorn, frånkopplat mig själv

Det är i naturen jag känner mig levande. Bland träd och djur – långt långt bort från staden och skärmar. Efter bara några timmar på Pacha Mama insåg jag hur frånkopplad jag varit senaste tiden. Uppkopplad till datorn men frånkopplad mig själv, från livet. Jag har kört på alldeles för hårt på sistone. Liksom fallit tillbaka till gamla mönster av görande, duktighet och prestation. Virrat bort mig i ytligheter. Glömt bort hur det är att vara fullt närvarande. Glömt bort hur jag vill leva. Glömt bort min sanning, mig själv. Gett för mycket till andra. Till viss del gett från en tom plats. Tillåtit mig själv att bli påverkad av stress och negativitet.

 

Men nu ere nya tider!!!!! Nu är jag tillbaka. Nu känner jag min kärna igen. Wihooooo….TACKSAM.

 

Av alla vackra städer, schyssta hotell & coola restauranger jag har besökt så är detta vad jag går igång på allra mest. Att leva i  enkelhet i naturen, med naturen. Kan jag alltid leva såhär? Vill jag det?

 

På ett sätt har jag provat denna livsstil under mina senaste äventyrliga vintrar i Indien. En del av mig fullkomligt älskar det, jag är så grundad, närvarande och i kontakt med mig själv. Men jag vet också att det alltid kommer till en punkt när jag vill dela igen. När jag vill vara med människor jag älskar. Denna gång krävdes det bara några dagar i min djungliga eremitiska koja på Pacha Mama för att jag skulle känna mig full av inspiration och energi.

 

Därför känns det fantastiskt att få vara tillbaka i Santa Teresa nu med människor jag älskar och att få möta en ny grupp av svenskar som kommer hit för att göra det jag brinner för – yoga, meditation, bada, dansa, leka.

 

Läs gärna mer om mina djungeläventyr HÄR.

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger