Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

examen

Skapa utan prestationsångest…

Josefine Bengtsson. Skapa utan prestationsångest

Häromdagen skrev jag att jag håller på att skriva en bok. Jag berättade i det inlägget (se HÄR) att jag blev förfrågat av ett förlag i våras om att skriva en yogabok och att jag genast svarade JA.

 

En sanning med modifikation…jag blev tillfrågade och jag svarade JA men INTE genast. En del av mig skrek JAJAJA men en annan fick prestationsångest och började tvivla på mig själv. Va ska jag skriva en bok redan nu? Det är något jag har drömt om för framtiden men inte än… jag måste ju först få mer erfarenhet. Om jag jämför mig med alla de som varit yogalärare i 20-30 år har jag ju NADA att komma med.

 

Hursomhelst, efter några veckor av velande så signade jag tillslut det där kontraktet med löftet till mig själv att inte göra detta till ytterligare en jobbig prestationsgrej. Jag lovade mig själv att denna gång skapa från hjärtat istället för att pressa fram något med andan i halsen.

 

När jag gjorde liknande projekt för några år sen – typ när jag skrev min masteruppsats på Handels – jobbade jag ständigt med andan i halsen och kände prestationsångest i varenda cell. Jag sov inte på nätterna och hade magont tills projektet var överstökat. Jag gick helt enkelt ALL-IN och eliminerade allting annat från mitt liv för att bara kunna fokusera på projektet (som på den tiden kunde vara en uppsats, en tenta eller en konsultrapport).

Josefine bengtsson. Skapa utan prestationsångest.

Jag satte väckarklockan på 05.00 gick upp körde lite yoga ofta utan Savasana. Slängde därefter ihop lite frukost samtidigt som jag öppnade datorn… och fullkomligt sögs in i skärmen utan att ens märkta att frukosten lämnat tallriken och landat i min mage. Jag läste och läste, skrev och skrev. Utan rast och ro, med huvudvärk och spända käkar. På eftermiddagen kunde jag ibland unna mig en ”paus” i form av en joggingrunda eller ett besök till sats. Under joggingrundan var tankarna dock fortfarande på uppsatsen och på spinning-cykeln passade jag på att läsa minst en forskningsrapport. Sinnet fick med andra ord ingen paus men kroppen fick i alla fall träna bort lite stress så att jag sen kunde sätta mig med datorn igen. Jag körde på fram till läggdags och hann med att fixa lite middag däremellan som givetvis också den intogs framför datorn.

 

Även om detta nu är flera år sen och jag har jobbat med mig själv och denna…ehhh… överdrivna livsstil (eller kan man ens kalla det ett liv?)… så väcktes någon oro i mig när bokförfrågan kom. Tänk om jag skulle falla tillbaka till gamla mönster…

 

Hursomhelst, nu mitt i skrivandets stund inser jag att det är nya tider. En förändring har skett på riktigt. Jag kan inte pressa mig sådär hårt längre för jag lyssnar på tok för mycket på min kropp. Att ta mig igenom Handels idag skulle aldrig gå (så tur att det är överstökat).

 

Nu är jag alltså här i Halmstad med mitt nya projekt och framförallt en helt ny inställning – jag sitter endast framför datorn när jag är inspirerad och motiverad att skriva annars gör jag något annat.

Josefine Bengtsson. Skapa utan prestationsångest

På morgonen låter jag kroppen vakna när den vill vakna (ofta blir det ganska tidigt men ibland sover jag länge vilket är så härligt!) därefter känner jag in kroppen i typ en halvtimme och kollar vad den är sugen på att göra… oftast vill den shaka och yoga men ibland vill den bara sitta i meditation eller ta ett bad. Efter det lagar jag en härlig frukost som jag sen njuter av fullt ut – mobilen och datorn får absolut inte vara med och leka än. När Spirulina smoothies kickar in så brukar inspirationen komma så då öppnar jag datorn och svarar på ett gäng mail. Därefter är jag redo att ge allt mitt fokus till mitt aktuella projekt som ju just nu är yogaboken. För att kunna göra det stänger jag av internet och istället sätter på min meditationstimer som plingar vackert varje kvart (detta gör att jag i alla fall varje kvart kan notera om jag fortfarande är inspirerad och fokuserad eller om uppmärksamheten glidit iväg någon annanstans).

 

Efter ungefär 4-6 sådana där pling (dvs 60-90 minuter) så brukar jag inte vara så koncentrerad längre så då stänger jag igen datorn och gör något helt annat. Idag blev det en två timmars promenad följt av ett bad. Ibland leker jag med en kompis, shakar eller mediterar. Det spelar inte så stor roll vad jag gör bara jag fullt kan släppa taget om projektet för det finns så mycket mer i livet än alla dessa ”viktiga” projekt som ständigt avlöser varandra. Hur spännande det än är så vägrar jag att låta projekten ta över mitt liv.

 

Ibland kommer inspirationen och motivationen till att skriva och skapa igen framåt eftermiddagen så då gör jag samma sak – öppnar datorn men stänger av internet och sätter på min timer för att ge skrivandet min kärlek igen.

 

Nu är jag inspirerad, det känns kul att skapa en bok och som en bonus bara trillar orden ur mig när jag väl sitter framför datorn. Det blir inte många timmar framför skärmen men galet effektiva! Oh visst…små envisa prestationsångest tankar kan försöka smyga sig på men dessa säger jag vänligt men bestämt NEJ till – slänger bort så långt jag kan. Jag skapar när jag är motiverad och skriver från hjärtat om det jag upplever i yogan och meditationen. Det blir inte perfekt men det blir äkta och framförallt görs det med kärlek.

Josefine bengtsson. Skapa utan prestationsångest.

(Foton – Adam Klingeteg)

 

Om du är sugen på mer läsning, spana in Är det viktigt att ha en examen?

Är det viktigt att ha en examen?

Är det viktigt att ha en examen?

Foto – Adam Klingeteg

 

Jag fick just en väldigt relevant fråga från en klok läsare angående gårdagens inlägg ”Vad är meningen med livet”.  Eftersom många hoppas av och byter bana kan man ju fråga sig  –  Är det viktigt att ha en examen?

 

Hon skrev…

”Är du glad över att du ändå har en examen, som någon slags ”livlina” som du kan luta dig tillbaka mot om du skulle vilja? Märklig fråga kanske men varför jag undrar är för att jag studerar just nu mitt första år (2:a terminen) ekonomi vid universitetet och är så himla kluven. Mitt hjärta skriker efter solsken och att jag ska göra vad jag älskar – vilket präglas av yoga och meditation. Samtidigt som hjärnan (liksom andra, ”yttre” faktorer) säger att jag bör tänka mer ”realistiskt” och ta min examen.”

 

Jag tror att väldigt många känner igen sig i dessa tankar. De där tankarna fanns delvis hos mig då jag pluggade men jag tryckte undan dem och fokuserade framåt – klara nästa tenta, få jobb, få den lönen… Jag orkade inte känna efter men innerst inne visste jag nog hela tiden att jag inte mådde bra av det jag gjorde, att jag var påväg i fel riktning.

 

Jag tror aldrig att det är fel att ta en utbildning – vi lever i ett samhälle där de flesta pluggar och jobbar på kontor. Genom att prova på det själv kan det hjälpa oss att relatera till andra människor omkring oss. Jag skulle tog inte gå om just Handels nu men jag ångrar varken att jag pluggade eller jobbade som konsult. Nu vet jag hur det känns att vara stressad och sitta på kontor med magknip – den känslan har jag nytta av varje dag i min undervisning och möte med andra människor. Vissa av mina yogalärarkompisar har yogat på heltid sen de var 15 år och aldrig satt sin fot på en utbildning eller kontor – förmodligen väldigt mycket svårare för dem att relatera till vad yogastudenterna behöver när de kommer till salen efter en låååång arbetsdag framför datorn.

 

Det är säkerligen samhällets normer som gör att många av oss ens sätter vår fot på en ekonomiutbildning men eftersom vi valt att leva i samhället (och inte mediterandes på en bergstopp någonstans) så kanske vi ibland får spela med i samhällets regler.

 

Tillsist, vill jag verkligen poängtera att jag inte tror att alla helt behöver byta riktning och typ gå från stressigt konsultjobb i Stockholm till att meditera i Indien som jag gjorde. Det behöver ju inte vara svart eller vitt – Meditation på en bergstopp VS 70 h veckor på BSG. Det finns nyanser även om det ibland är lättare att vara extremist :-).

 

Tusentusentack för att ni kommenterar och involverar er – så kul att läsa era tankar och frågor. KRAAAAAM!

 

Läs gärna mer inlägg om livet och alla dess beslut HÄR.  

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Sanne Alexandra
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
34 kvadrat
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk