Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

djungel

Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv…

Josefinefb-1 uppkopplad till datorn, frånkopplat mig själv

Det är i naturen jag känner mig levande. Bland träd och djur – långt långt bort från staden och skärmar. Efter bara några timmar på Pacha Mama insåg jag hur frånkopplad jag varit senaste tiden. Uppkopplad till datorn men frånkopplad mig själv, från livet. Jag har kört på alldeles för hårt på sistone. Liksom fallit tillbaka till gamla mönster av görande, duktighet och prestation. Virrat bort mig i ytligheter. Glömt bort hur det är att vara fullt närvarande. Glömt bort hur jag vill leva. Glömt bort min sanning, mig själv. Gett för mycket till andra. Till viss del gett från en tom plats. Tillåtit mig själv att bli påverkad av stress och negativitet.

 

Men nu ere nya tider!!!!! Nu är jag tillbaka. Nu känner jag min kärna igen. Wihooooo….TACKSAM.

 

Av alla vackra städer, schyssta hotell & coola restauranger jag har besökt så är detta vad jag går igång på allra mest. Att leva i  enkelhet i naturen, med naturen. Kan jag alltid leva såhär? Vill jag det?

 

På ett sätt har jag provat denna livsstil under mina senaste äventyrliga vintrar i Indien. En del av mig fullkomligt älskar det, jag är så grundad, närvarande och i kontakt med mig själv. Men jag vet också att det alltid kommer till en punkt när jag vill dela igen. När jag vill vara med människor jag älskar. Denna gång krävdes det bara några dagar i min djungliga eremitiska koja på Pacha Mama för att jag skulle känna mig full av inspiration och energi.

 

Därför känns det fantastiskt att få vara tillbaka i Santa Teresa nu med människor jag älskar och att få möta en ny grupp av svenskar som kommer hit för att göra det jag brinner för – yoga, meditation, bada, dansa, leka.

 

Läs gärna mer om mina djungeläventyr HÄR.

 

 

Älskar min djungelkoja

pachamama    pachamama-5 pachamama-6

Från instängd i ett klaustrofobiskt rum på ett sterilt sjukhus till fullkomlig frihet i en trädkoja mitt ute i djungeln.

 

Fyra dagar av magi på en community, vid namn Pacha Mama, ute i ingenstans – långt in i den costa rikanska djungeln. En plats dit människor från hela världen kommer för att landa. För att andas. För att…ehh…typ förstå meningen med allt.

 

Bott här tillsammans med apor, fåglar, ödlor i en trädkoja utan väggar omringad av uråldriga träd och vackra blommor. En plats utan uppkoppling. En plats där Facebook, Instagram och bloggandet kändes långt långt borta.

 

Här får jag kraft. Här hittar jag tillbaka. Till mig själv. Till mina sinnen. Jag hör det gudomliga kvittrandet från fåglarna, njuter av doften från lotusblomman, beskådar aporna som hoppar mellan trädtopparna och känner mina nakna fötter mot den leriga jorden.

 

Jag är lyrisk. Jag är grundad. Jag är levande.

 

Läs gärna om mina motsatsen, om mina sjukhusäventyr”Gilla läget” eller ”Du kommer aldrig mer kunna gå”.

 

Gilla läget.

acceptera läget IMG_0052 IMG_0054

Blev inte riktigt som vi tänkt oss…idag gillar vi läget. Det har varit fantastiskt att hålla två retreat på rad men det tar energi att hålla space i 20 dagar. Även om jag ser till att få min yoga och meditation varje morgon så har det inte blivit mycket annan tid över till mig. Därför hade jag verkligen sett fram emot en paus och lite tid över för mig.

 

Jag och Peter hade sen länge tillbaka bokat att åka till Pachamama – ett retreat långt in i Costa Ricas djungeln där vi skulle bo i en mysig träkoja. En liten hippie-by jag suktat efter att åka till i åratal. Ryggan var packad, Jeepen var hyrd, allt var planerat för att kunna gå in i Flightmode några dagar. Jag var galet laddad – en dröm. Men det gick inte som vi tänkt oss…

 

Samma morgon som vi skulle dra vaknade vi upp av att Peters knä var svullet som en ballong. Han kunde varken gå eller stå. Läskigt. Så istället för road-trip till djungeln blev det ambulanshelikopter till sjukhuset i San José. Efter många turer, mellan röntgen och provtagningar – där det först såg ut som combon av benbrott och en större inreblödning så fick vi veta att han fått en infektion i knät som förmodligen uppkommit från liiiite för mycket surfing. Även om jag har ett väldigt motstånd till läkemedelsbranschen och att fylla kroppen med antibiotika så känns det som att han är i trygga händer.

 

Vi skulle kunna sitta här i en negativanda – gråta över att vi missar våra magiska dagar i djungeln, att våra förväntningar blev långt ifrån uppfyllda men det känns inte som vi kommer långt på en sådan strategi. Vi försöker vara positiva och skratta så mycket som möjligt här i vårt lilla sterila rum på ett sjukhus låååångt ifrån Sverige. Helt enkelt, gilla läget och göra det bästa av rådande omständigheter. Yoga off the mat!

 

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Paulina Forsberg
Man
Niklas Berglind