Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

dans

Hur kan vi skaffa bättre kvinnoideal?

Glad söndag! Hoppas ni har en härlig helg.

 

Jag har hängt på Urban Om hela helgen och gått en så kallad Let Go training. Vilket egentligen betyder att jag hängt inuti min kropp i flera timmar varje dag och låtit den röra sig som den vill till massa härlig musik. Helt enkelt en slags meditativ dans från insidan där vi helt får släppa hur vi ser ut på utsidan. WIHOOO, helt otroligt befriande och vackert.

 

Denna helg fick mig också att reflektera över ovanstående fråga. Eller snarare den stora kontrasten till vad jag upplevde häromdagen då jag undervisade yoga och denna typ av dans på ett event för de största ”influencers” från hela Europa blev jag förskräckt. Att titta på hur de rörde sig på yogamattan gjorde ont i mig. Jag insåg hur lite kontakt de hade med insidan av sina, utifrån sett ”perfekta”, kroppar. Senare på kvällen, när vi alla åt middag tillsammans, fick jag även veta att majoriteten av dem hade gjort mängder med skönhetsoperationer. Och då var det inte bara ingrepp som bestod av att bleka tänderna eller förstora brösten och läpparna… tydligen fanns det vissa av dem som även hade fixat käkbenen för att göra ansiktet smalare, lagt fett på rumpan för att göra den större och, värst av allt, opererat bort revben för att få smalare midja. Jag är i chock! Och detta är personer som är förebilder för så många andra kvinnor, framförallt unga tjejer. HALLÅ, var är världen på väg?

 

Kvinnans kropp har ju i urminnestider objektifierats vilket ju tyvärr ofta även påverkar hur vi kvinnor mår på insidan. Så länge jag kan minnas har det funnits diskussioner runt omkring mig som rör denna viktiga men svårlösliga fråga. Samhället har ju till viss del börjat ta sitt ansvar genom att använda en del nya förebilder för barn och andra typer av modeller i reklamer. Långsamt, långsamt bidrar detta säkerligen till att kvinnoidealet börjar förändras till det bättre. Och jag har under flera år levt i tron att vi är på rätt väg, att alla osunda ideal håller på att att försvinna en gång för alla.

 

Men efter detta yogaevent inser jag att det är läge att släppa vårt tålamod och faktiskt skynda på denna process. Uppenbarligen måste vi hitta ett helt annat tillvägagångssätt. För att verkligen lämna dessa osunda kvinnoideal bakom oss tror jag att vi bör byta perspektiv. Ett perspektiv där vi vänder oss inåt istället för att blicka utåt och försöka förändra det yttre idealet. Ett perspektiv där vi kvinnor börjar lära känna vår kropp från insidan istället för att bara bry oss om utseendet av den yttre fysiska strukturen.

 

Jag hävdar inte att detta tillvägagångssätt är lätt heller men jag tror att det är det enda sättet för att skapa förändring på riktigt. När vi börjar lyssna på kroppens inre signaler kommer vi automatiskt vilja ta hand om den och ge den det bästa i form av exempelvis vila, träning och kost. Vilket samtidigt betyder att det blir omöjligt för oss att vilja operera bort revben eller gör andra ingrepp för att förstora eller förminska delar av vår kropp. I takt med att vi lär känna kroppens insida kommer vi också börja se den som något så mycket mer än bara ett objekt och därav per automatik sluta följa alla dessa knäppa utseende ideal och istället låta vår unika kropp landa i sin alldeles egna perfekta balans. Och när fler och fler kvinnor fattar grejen och börjar lyssna på sina kroppar så vill jag tro att de osunda idealen ganska snabbt försvinner från vårt samhälle.

Jag tror att det i det stora hela handlar det om att varje kvinna måste hitta sätt för att sluta kämpa emot sin kropp. Dans, yoga och även sittande meditation är tekniker som verkligen hjälper mig att börja acceptera och till och med älska min kropp som den är. Kroppen blir min bästa vän, en vän jag spelar i samma lag som. Så TACKSAM för alla tekniker jag fått äran att utforska hittills, känner hur mitt hjärta verkligen vill dela dem med alla men kanske framförallt människor som fastnat i enbart sin utsida.

Voicing – kan du sjunga?

Morning kära ni! Jag har precis varit ute på en vacker äng här i Bretgane och SJUNGIT ut. Sååååå härligt. Precis innan jag åkte hit var jag på ett så kallad Voicing retreat med en otrolig kvinna i sjuttioårsåldern som heter Pratibha. Ett retreat som gick ut på att använda rösten som uttrycksätt. Jag har ju länge använt kroppsrörelser (yoga och dans) för att uttrycka mina känslor så det här med att använda rösten i samma syfte var något helt nytt för mig.

 

På tal om rädslor – förutom att surfa i stora vågor så har en av mina största rädslor varit att sjunga inför andra människor (misstänker att jag inte är ensam om att känns så). Jag var därför rätt nervös inför detta retreat… och redan på vår första session tillsammans fick jag möta denna rädsla. På introduktionen uppmanade Pratibha nämligen oss att, en och en, ställa oss i mitten av rummet och sjunga inför alla andra. FETT LÄSKIGT!  Men I DID IT. Efteråt kändes det skönt, jag kände mig levande.

 

Här handlade det alltså INTE om att sjunga vackert eller träffa någon särskild ton, det handlade om att sjunga med själen. Om att uttrycka en inre känsla. När de andra i gruppen lyckades göra det på ett ärligt sätt, kom de vackraste tonerna jag någonsin hört.

 

Under veckan utforskade vi olika känslor och satte toner på dem. Vi tog ljudet dit känslan satt i kroppen. Vi sjöng vår smärta, sorg, skam, ilska, kärlek, glädje etc. Jag hittade toner jag inte trodde var möjligt. I stunder kände jag inte igen min egen röst. Jag var fullkomligt ETT med sången och stunden. Jag var i djup meditation.

 

Under veckan märkte jag också att saker hände i min kropp. Precis som under långa meditationsretreat så började kroppen tala till mig. Tonerna gjorde att inre spänningar släppte och djupa vibrationer uppstod. Under dagarna upplevde ALLA känslor, från djup djup sorg och nästintill religiös kärlek. SANN MAGI.

 

Jag är sååååå galet tacksam att jag fått ett nytt uttrycksätt i min repertoar.

Free Flow på Noden

free flow på nodenHeeeeej kära ni!

 

Ledsen att jag varit lite dålig på att uppdatera i veckan. Sugit in i annat och lite glömt bort datorn :-).

 

Förutom att dansa på balkongen så var jag även på något som kallas Free Flow på Noden igår. Det var sååå härligt. En slags fest men utan alkohol bara MASSA DANS. Jag har hört talas om Noden länge men liksom aldrig kommit dit så igår var min premiär. Jag kände mig som hemma direkt. Upplevde genast en väldig frihet när jag klev in i rummet, som att alla körde sin grej. Det fanns inga rätt och fel liksom. Såååååå galet SKÖNT. Tacksam, över att det finns sådana ställen i Stockholm som jag ibland kan uppleva så…hmmm…likriktad. Även om det ju finns många olika typer av ”grupper” så är det som att det ofta råder en slags ”snobbism” inom grupperna. Snobbism kanske är fel ord men ”rätt och fel”…man ska tycka och tänka si och så, ha på sig ditt och datt för att passa in. På Noden kände jag att det var så spritt. Allt var Ok. Alla var välkomna. YEAH!!! Jag kommer dit igen.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Josefines Yoga
Home
34 kvadrat
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Petra Tungården
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Mode
Pamela Bellafesta
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman