ÄNTLIGEN är vi tillbaka i Khola Beach, vårt kära vinterhem. Det har varit uppfriskande och kul att vara i Sverige en stund, så fint att få leka med mina vänner, uppleva bara vara och få känna in vinterlandskapet. Nu var jag dock väldigt redo att komma hit igen. Redo att vara barfota i naturen, höra vågorna, yoga under bar himmel, njuta av ayurvedisk massage & framförallt att undervisa två Yogiakademiretreats. 

Jag och Malin landande här igår och de första vi gjorde var att göra en kundalini meditation på klipporna och sen lägga oss ner och få en magisk massage.

Idag förbereder vi lite inför att gästerna kommer imorgon. Det ska bli underbart att få träffa alla nya deltagarna och att få hålla retreat här igen.

EN DRÖM tillvaro.

En tredje behandling jag fick äran att uppleva på det ayurvediska retreatet var Nasya, en slags otroligt otäck näsbehandling. Inom Ayuvedan sägs näsan vara dörren till vår hjärna och det är också dörren till medvetandet. Med hjälp av Nasya kan man avlägsna ”skräp” som samlats i bihålorna, halsen och näsan. Denna behandling sägs också stärka sinnet och intellektet (yeah, därför jag känt mig så smart på sistone..haha). Detta ska också vara en mycket effektiv behandling för migrän och alla typer av huvudvärk.

Behandlingen började med att jag fick sitta upp och få het ånga på området från nyckelbenen upp till pannan samt från skulderbladen och på baksidan av huvudet. Det var mysigt och jag kände hur saker släppte.

Därefter la jag mig ner på rygg på en kudde så att kroppen låg i en form av bakåtböjning där toppen av huvudet låg på mattan (typ fishpose, Matyasana). En av kvinnorna täppte sen för min högra näsborre för att en annan skulle kunna hälla ett pulver i min vänsta. Därefter bad de mig andas in flera gångar djupt genom den näsborren. Sen gjorde de samma sak i andra näsborren. Fruktansvärt obehagligt, jag hostade och kunde varken andas eller tänka klart under processen. AHHHHH! I detta töcken bad de mig sen sätta mig upp och då höll de åter för min högra näsborre samtidigt som de kom med något som såg ut som en stor rökande pipa. Jag skulle sen dra in denna luften djupt in i näsan ett fler talgånger. Ahhhhh tårarna sprutade och det svet som bara den.

Efter en stund bildades det som en klump i halsen och jag hostade upp mängder av slem och grejer. Bläää!

Sen lindade de in mitt huvud i en sjal och satte bomull i öronen. Detta skulle jag gå runt med i några timmar för att skydda mig mot vind, kyla och vatten. Annars var det tydligen lätt att bli sjuk eller få tinnitus av den behandlingen. Jag blev inte sjuk men under dessa tre dagar av behandling hade jag en osho-meditationslåt på repeat långt inuti vänster öra. Timme ut och timme in. Dag som natt. Ganska störigt kan jag meddela. Nu är denna lilla melodi dock borta tack och lov.

Anledningen att göra denna näsrening var ju att bli av med grejer där inne och jag kunde verkligen känna hur något lättade.

En annan intressant aspekt av denna behandling var att läkaren sa att gamla minnen från barndomen ofta kommer upp när man jobbar så intensivt med näsan. Och WOW – hon hade verkligen rätt.  Jag fick så mycket flashbacks under dessa dagar av Nasya. Även mina meditationer blev otroligt djupa under dessa dagar.

Bävade för behandlingen varje dag men effekten var cool och känns fortfarande!

Läs gärna mer om ayurveda retreatet här.

Igår skrev jag om den ayurvediska massagen jag fick de två första dagarna på retreat vilken var en ganska normal upplevelse i jämförelse med behandling dag 3 – Pounding. Det innebär att kvinnorna slog in örtena i kroppen med hjälp av ett hammarliknande verktyg (men mjukare såklart). Till en början kändes det helt sjukt. Vare slag gjorde ont och jag kunde inte slappna av, efteråt hade hela min ankel till och med svullnad upp. AHHHH! Blev arg på massage kvinnorna men de bara log tillbaka.

Under natten låg jag och grämde mig över hur jag kunde tillåta denna behandling och mitt ”mind” målade upp hur jag inte skulle kunna ha fler yogaretreat på grund av det för att min fot typ var bruten. Dagen efter ställde jag läkaren mot väggen och sa att detta var helt galet och att denna behandling absolut inte passar min kroppstyp. Hon bara log, sa att allt var precis som det skulle och att jag skulle få samma behandling även dag 4.

”Ehhh OK?!!!”

I bakhuvudet tänkte jag no way men efter en timmes meditation på altanen hittade jag in i någon form av tillit till processen. Jag valde att gå och bli ”slagen” igen även om jag givetvis försökte be kvinnorna att ta det lugnt med foten. Till en början låg jag och spände mig, liksom försökte kontrollerade varenda slag de gjorde så att de inte kom åt ankeln eller någon känslig punkt men efter en stund valde jag att ge upp. Att ge min tillit till deras kunskap.

Efter tre dagar var svullnaden helt borta och foten kändes bättre än någonsin. Enligt läkaren var det en djup inre blockering som behövde komma upp till ytan för att läkas och om de inte tagit fram den nu så hade den förmodligen kommit upp senare i en mer utdragen skada. Väldigt intressant synsätt och motsatsen till vad vi ju gör inom västerlänk medicin där vi häller i oss smärtstillande mediciner för att trycka in blockeringen (och egentliga sjukdomsorsaker) ännu längre in i kroppen.

Som en bisats så hände en liknande sak när jag blev magsjuk på en av mina teacher training i Indien för några år sedan. Då gav de ayuvediska läkarna mig ett piller för att jag skulle få hög feber (som då kunde ”bränna” bort bakterien). I väst tar vi ju snarare ett piller för att ta bort (den naturliga) feber. Det gör att kroppen inte kan göra sitt jobb med att bränna bort bakterien vilket i sin tur leder till att vi sen måste ta antibiotiska för att bli friska.

Ju mer jag dyker in i ayurvedan desto intressantare blir den! Vi i väst har SÅ mycket att lära oss av denna läkekonst och holistiska livsstil.

Läs gärna mer om ayurveda retreatet här.