Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

I am not a fucking Barbie Doll

P1020043 ilska

P1020036  P1020049

Foto – Peter Sahlberg

Samtidigt som jag slår hårt i market med en kudde, hör jag mig själv skrika ut…

 

”I am not a fucking Barbie Doll…”, ”The whole sociatey is fucked up…”, ”..not a single person in this world is ALIVE, all are fucking DEAD”, ”Ahhhhhhhh….”

 

Framför mig sitter ett 20-tal personer helt tysta och tittar men dem bryr jag mig inte ett skit om – jag är helt inne i min ilska, fullständigt närvarande, fullkomligt galen. Det är långt ifrån ett inövat skådespel, allt bara kommer ur mig. Om detta skett ute på stan med en polis i närheten skulle de garanterat spärra in mig…men här är allt tillåtet. Här får jag leva ut. Utan att bli dömd. Inget är konstigt. Personerna framför mig är väl medvetna om magin och friheten som kommer av att få uttrycka sitt fulla känsloregister.

 

Du kanske blir rädd när du läser detta. Josefine som verkar så kärleksfull, harmonisk och snäll mot sin omvärld. Det är jag. Men jag (precis som du) har ilska också. För ca två år sen, hamnade jag på en workshop som heter Awakening of LoveUrban Om i Stockholm. En fantastiskt workshop (som jag skriver mer om en annan dag) för nu är det en specifik sak jag vill förmedla nämligen relationen till min ilska som under den tiden inte existerande. Känslan ARG fanns inte hos mig (trodde jag). När workshop ledarna försöka trigga fram den i mig förstod jag ingenting. Jag ville bara lämna rummet. Det var läskigt att höra alla andras skrik och slag som liksom trängde in i mitt öppna hjärta…

 

”Vadå ilska? Jag är harmonisk och om något negativt händer så gråter jag. Absolut kan jag kan bli besviken på människor men då sätter jag mig och mediterar och efter en stund hittar jag nästan alltid in i förståelse och empati för dem. Varför ska jag försöka bli arg och skrika?”

 

Ett år senare, befinner jag mig på en utbildning i Breathwork (en slags djupandning man använder för läkning av kroppsliga såväl som själsliga sår) på Bali. Jag ligger där och andas. Det blir otroligt starkt, jag är liksom lite i en annan värld, helt plötsligt kommer en enorm ilska över mig. Jag minns inte att jag någonsin upplevt något liknande tidigare… jag börjar experimentera med skrik, slag och kroppsrörelser – den ska ut! Mitt i mitt galna utlevande –  hittar jag in i min kraft, min kvinnliga styrka och även min sexualitet. Jag minns plötsligt hur det är att vara LEVANDE.

 

Nyfiken på mer om mitt senaste (galna men magiska) retreat, läs här.

Styrketräning, vad är grejen?

yogastyreträning

idaJosefine3-1

Styrketräning, vad är grejen? För ett tag sen var i Thailand och undervisade yoga på en träningsresa tillsammans med underbara PTn och bloggerskan Ida Warg. Jag har egentligen aldrig tidigare varit på gymmet och lyft tynger men på resan var det liksom läge att prova. Jag insåg dock ganska snabbt att det inte är något för mig, varför ska jag ta ut en specifik muskel tills den värker när jag kan röra hela kroppen samtidigt på yogamattan och dessutom njuta av varje position?

 

Men min negativitet mot styrketräning är främst mot den där extrema formen, där överdimensionerade muskler är idealet. Jag ser liksom inte poängen med dem, de används ju inte mer än på just gymmet. På yogaklasserna ser jag ofta också en negativ korrelation mellan mycket muskler och kontakt med insidan av kroppen.

 

Styrketräning kan säkert vara grymt om man har en skada (en specifik muskel man vill bygga upp) men jag tror att man lätt tappar kroppen som helhet och blir för fokuserad på att bygga vissa muskelgrupper (kanske de som syns mest i den där gymspegeln). Vilken ofta verkar leda till obalanser i kroppen och utseendefixering i sinnet.

 

Läs gärna…

Yoga utan prestation

Var jogging min Yoga?

 

senaste från Hälsa

Min ”perfekta” morgon

min perfekta morgon

min perfekta morgon

min perfekta morgon

Foto och finaste frukostsällskapet – Peter Sahlberg (vars mobil på bordet är på Flightmode!)

Idag fick jag min ”perfekta” morgon…wiiieee…TACK.

 

Min grymma bloggkollega, Anja Forsnor som för övrigt just också börjat blogga här på Metromode (Spana in hennes fina sida här) skrev ett vackert inlägg om mig för ett tag sedan. En av frågorna var…

 

”Hur ser den perfekta morgonen ut för dig?”

 

Jag svarade…

 

”Solen väcker mig vid 6-tiden och bredvid mig står en kopp varmt te med färsk ingefära och citron. Jag sätter mig i sängen och dricker samtidigt som jag skriver i min ”Gratitude journal”. Därefter är det dags för morgonshaking (15 minuter av Kundalini Shaking), sen rör jag mig med andetaget på yogamattan för att landa i kroppen ännu mer och tillsist avsluta med en lång savasana, sittande meditation och ett härligt bad i havet. Därefter väntar en god frukost i solen kanske i tystnad eller i sällskap av någon fin person i mitt liv men inga mobiler och datorer är påslagna riktigt än.”

 

Jag lyckas inte lösa riktigt denna morgon varje dag men imorse hände det här i Encinitas…MAGISKT.

 

Läs gärna mer om min…

– Gratitude Journal här

– Kundalini Shaking här

 

 

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Mode
Paulina Forsberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Ida Warg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind