Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Estelle Nordenfalk – Vad är yoga?

estellenordenfalk

Med den här bloggen vill jag få fram vad yoga är. Eftersom jag är författaren är det självfallet min syn på yoga som formuleras till största utsträckning. En syn som är sann för mig. Ofta kan ju dock tankar från olika människor ge fler perspektiv. Vi kanske talar om samma sak men på olika sätt. Jag har därför den senaste tiden intervjuat några inspirerande personer i yogavärlden för att bredda synsättet här på bloggen litegrann. Frågan som lydigt är ” Vad är yoga för dig”.

 

Först ut med svar är underbara Estelle Nordenfalk som drivit Skandinaviens största yogastudio (studion där jag undervisar när jag är på hemmaplan) i ett decennium och själv yogat dubbelt så länge.

 

Läs hennes kloka tankar här…

 

Svaret på frågan ”Vad är yoga för dig?” har förändrats många gånger sedan min första kontakt med yoga för drygt 20 år sedan. Kanske ett ganska naturligt förlopp men det har gått från det rent fysiska till det mer mentala. Du kan utöva yoga av många olika anledningar, för att bli mer rörlig, bygga muskler, träna din balans och smidighet. Men det som idag intresserar mig med yoga är det som handlar om utveckling, då kommer dessutom det andra på köpet. Tittar men på det totala utövandet av yoga så gissar jag att det kanske är 10% av eleverna som har den personliga utvecklingen som fokus.

 

Yogayama är ju den största arbetsgivaren inom yoga i Skandinavien så jag har under årens lopp anställt många lärare och bortsett från det mest grundläggande som att du är välutbildad, har lång erfarenhet av att guida klasser, kan hålla ett rum etc så kommer det alltid för mig ner till den egna personen och hur den har tagit till sig yogakunskapen i sitt liv.

 

För att man skall kunna guida någon annan person på det sätt som vi vill lära ut yoga på, måste kunskapen vara förankrad i läraren och därmed vara en naturlig del i personens vardag.

 

Att kunna med vackra ord prata om närvaro är inte samma sak som att vara närvarande själv.

 

Att på ett övertygande sätt kunna prata om ”allt du behöver har du inom dig”, betyder inte att du själv är generös och kan känna glädje över andras framgångar.

 

Bara för att du pratar på ett inlevande sätt om att stå emot den yttre bekräftelsens lockande kraft, betyder inte det att du själv inte drivs av ditt egna ego.

 

När diskrepansen mellan ord, tanke och handling blir för stor blir det ointressant och tappar kraft och i det tillståndet sker heller ingen utveckling. Eftersom yoga är tänkt som ett fredssystem handlar det ju om att bli en bättre människa gentemot andra människor, vad kan vara mer intressant att fördjupa sig i om inte det?

Min bokhylla

Min bokhylla

min bokhylla

Jag fick frågan i en liten intervju för grymma Dailybitsof (ta förresten min online-kontors-yoga-kurs där) häromdagen hur jag skulle beskriva min bokhylla samt vilka böcker jag skulle rädda om det började brinna.

 

Diggar frågan. Man kan nog förstå en hel del om en person bara genom att spana in bokhyllan därhemma. Så om någon vill lära känna mig lite mer så delar jag mina svar här också…

 

Titeln på min bokhyllan skulle nog bli något i stil med ”Förstå min kropp, min själ och universum i stort”. Hyllan bredvid sängen är nämligen framförallt full av visdomsord från stora spirituella ledare som Dalai Lama, Eckhart Tolle, Osho och Byron Katie. Detta blandas upp av lite mer traditionell och (i mångas ögon) ”flummig” indisk filosofi där Bandhas, Mudras, Ayurveda och Kundalini flitigt diskuteras. I sin tur konstateras det av mer västerländsk och forskningsbaserat synsätt på samma ämnen där böcker som ”Människokroppen”, ”Varandets Väv” och ”Näring och hälsa” har sin plats.

 

Vid en brand skulle jag rycka med mig Eckhart Tolles magiskt formulerade böcker ”A New Earth” och ”The Power of Now” (som jag för tillfället lånat ut till grannen. Martin Palm, hur går det med läsningen egentligen?). Dessa böcker har liksom varit lite av dörröppnare för mig in i den spirituella världen. Böcker jag under åratal läst om och om igen. Så mycket visdom mellan dessa pärmar. Jag kan bara öppna en av dem, läsa några rader och genast känna mig klarare och i mer harmoni. Här finns en form av sanning med ord som talar direkt till mitt hjärta. Obeskrivligt tacksam att jag hittat hit.

 

Vilken bok skulle du rädda?

senaste från Hälsa

Förlåtelse. Vad har du för lik i källaren?

Förlåtelse-3

Förlåtelse

Förlåtelse

Vikten av förlåtelse.

 

På ett retreatcenter beläget mitt i en smutsig, kaotisk och…ja klassisk Indisk storstad vid namn Pune, satt jag och kämpade mig igenom mitt första Vipassana retreat.

 

Bland mixen av sorg, förtvivlan, frustration, hopplöshet, insikter, närvaro och total bliss började plötsligt ansikten dyka upp bakom mitt tredje öga (det där området mellan ögonbrynen). Ansikten jag sen länge förträngt. Ansikten jag inte trodde existerade i mitt liv längre. Människor jag helt enkelt raderat. Men där kom de, dagarna flöt på…varje dag dök nya offer upp. Vad hade de gemensamt? Jo. Det var människor som sårat mig så mycket att jag flytt ifrån dem, ifrån situationen. Det gjorde för ont att deala med så jag raderade dem ur mitt medvetande (trodde jag) men där var de plötsligt tillbaka en efter en…. som mörka vålnader jag inte kunde rymma ifrån. Jag satt där instängd mellan taggtrådsbelaggda murar men framförallt instängd i mig själv tillsammans men mina vålnader. Jag kunde inte fly längre. Det var dax att deala med dessa spöken.

 

Det var en enorm sorg. Hjälplöshet.

 

Minnen kom. Tankar kom.

 

”Hur fan kunde han/hon behandla mig så?!”, ”Idiot”, ”Varför tog jag mig inte ur situationen och sa ifrån?, ”Hur kunde jag gå med på det..?”

 

Det gick en stund…kanske minuter, kanske timmar…jag vet inte men sen kom förståelsen och med det förlåtelsen. Jag släppte taget om historien.

 

Varje dag, olika spöken. Varje dag, samma mönster – historia, förståelse, förlåtelse.

 

Efter retreatet kände jag mig lätt som en fågel. Dessa lik som legat som tunga stenar långt ner i källaren var nu borta. De påverkade mig inte längre. Jag kunde tänka på personerna utan att må dåligt. De var inte längre svarta vålnader, de var människor med allt vad det innebär…som ibland begår mänskliga misstag.  Det är ok.

 

Hur gör jag idag när någon sårar mig…? Vågar jag deala med det direkt? Vågar jag stanna i det? Inte fly? Jag gör mitt bästa för jag vill inte ha fler svarta stenar som betynger min själ i åratal. Jag pendlar dock mellan flykt och frustration. Möte och medlidande. Det är inte lätt men istället för att trycka bort tårarna och skriken, låter jag de komma. Istället för att radera dig ur mitt liv, möter jag dig nu. Det är en början. Vi får se hur det slutar. Vill förlåta.

 

Relaterat till förlåtelse är tillit, så läs gärna mina tankar om det här. Mer om mina Vipassana retreat finns här.

 

 

 

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind