Tankar om mat

Detoxad från topp till tå

img_0031

Det enda jag kan göra nu är att bli smutsig…haha! Efter två månader av yoga, meditation & Ayuvedisk balanserad vegan mat på Khola beach följd av tio dagar av ”rent-liv” på det ayurvediska retreatet i Kumta känner jag mig detoxad från topp till tå. En otroligt härlig känsla. Min kropp svävar, jag är vig, stark och så full av energi att det verkar som om jag inte behöver sova någonting just nu…haha…har med andra ord sjukt mycket tid. Idag har jag nog svarat på över 100 mail (hade lite att ta igen efter all flightmode och segt internet i Indien) men trots det känner jag mig inte trött. Jag är fortfarande i kontakt med kroppen! Jag och Malin diskuterade just om det verkligen bara var örter i teet och oljorna på retreatet..haha!

 

 

Hursomhelst, det enda jobbiga nu är att jag vet att denna känsla snart kommer att försvinna. Yes, jag kan ju givetvis försöka hålla kvar den ett tag till men på sikt inser jag att det är en lönlös kamp. Det ”strikta” livet jag levde på detta ayurveda center kan (och vill) jag ju inte alltid ha… att yoga två timmar om dagen och meditera dubbelt så många, få behandlingar, vara i tystnad och flightmode samt ständigt leva på gluten-socker-kött-mjölk-kaffe FRI kost blir nog rätt trist i längden och framförallt får jag nog en överdos av ensamtid för ingen kommer vilja hänga med mig.

 

 

Trots den intellektuella vetskapen känner jag hur någon inom mig inte vill släppa taget om denna härliga känsla. Det tar emot att ta den där koppen kaffe och biten choklad som jag annars brukar kunna njuta av.

 

 

Allt behöver ju inte vara svart eller vitt, jag lever ju generellt väldigt hälsosamt och vet snarare att jag måste akta mig för att inte bli för extrem. Om några dagar får jag nog helt enkelt tvinga i mig själv ett glas vin eller något!

 

 

Det jag vet är att allt förändras hela tiden så jag får helt enkelt släppa taget och istället bara njuta av och vara tacksam för det härliga som händer i min kropp just nu!

 

 

Anicca

img_0027

Läsarfråga: Ätstörningar, en strategi att sluta känna?

Ätstörningar strategi att slippa känna

LÄSARFRÅGA:

Vill säga tack för det här inlägget också. Håller verkligen med dig. Jag har dock mycket ont i magen och behöver undvika många livsmedel, men det är ju inte i syfte att förbjuda utan för att jag vill må bra. Annars är jag också trött på alla råd om hur man ska äta för att se bra ut. Det borde handla om, som ni förmedlar, att må bra på insidan och ge kroppen vad den ber om – om det så är något näringsrikt eller ibland en bulle. Även om jag tänker såhär, så är balansen jätte svår. Brottas hela tiden med tankarna, men ändå mindre och mindre tror jag. För något år sedan såg jag inte maten som det nödvändiga för kroppens funktioner, utan som något som gör än tjockare. Allt eftersom slutade jag med socker, satte fler och fler regler för vad jag fick äta, portionerna blev mindre och tillslut tränande jag alldeles för mycket och åt alldeles för lite. Mitt största komplex var magen. Ville inget hellre än att ha en platt mage, så dumt. Jag lärde mig att ALLTID dra in magen. När jag låg ner, satt ner, stod upp, promenerade, när jag sprang, drog jag in min mage.. Till och med under fotbollsmatcherna tänkte jag på att dra in magen. Helt sjukt. Dessutom motarbetade jag det naturliga andetaget, och drog istället andetaget inåt. När man andas vidgas bröstkorgen och magen naturligt för att luften ska få plats, men jag lärde mig istället att dra magen inåt när jag andades, för att inte bli tjockare när jag andades. SÅ SJUKT. Någonstans förstod mina föräldrar att jag inte åt. När min pappa grät fick jag en chock, och kom på – vad håller jag på med? Började äta igen, men tankarna fanns ju kvar. Genom åren har jag jobbat med mina tankar, och som jag skrev är det lättare nu. Jag behöver inte lika ofta slåss mot tankarna, utan istället påminna mig själv om det du beskriver i inlägget. När jag ser tillbaka på hur allt handlade om mat kopplat till utseende, ser jag vilken stor skillnad det är. Idag håller jag med dig, och försöker vara snäll mot mig själv. Det kanske inte går att släppa tankarna helt? Dom kanske alltid kommer komma, men man kan nog bli bättre på att styra tillbaka tankarna igen på vad som verkligen är viktigt, tror jag. Kram

 

SVAR:

Tack, tack, tack för dina kloka kloka ord Lisa. Så intressant att läsa för oss alla. Kanske är det så att vissa tankar kommer spöka för oss resten av livet men när vi lär känna dem kan vi också börja välja bort dem, inte tro på dem.

Precis som du skriver tror jag det finns så många av oss som går och håller in magen dag ut och dag in (ofta utan att ens veta om det). Själv märker jag ofta när jag exempelvis sätter på mig bikini att jag ”omedvetet” av gammal vana drar in magen. Men när jag blir medveten och kommer på mig själv släpper jag taget och låter andetaget komma hela vägen ner i magen. Bästa sättet att INTE LEVA är nog nämligen att hålla andan (eller andas ytligt uppe i bröstet). Ibland tänker jag att allt det där hänger ihop. Att ”ätstörningar” långt ifrån bara handlar om att följa ett visst utseende ideal utan snarare är en flykt från att känna känslor – det vill säga en flykt från att LEVA. De effektivaste strategierna för att slippa känna måste ju vara att just sluta andas och skippa maten.  När vi inte känner kan ju inget ”jobbigt” riktigt påverka oss. Men frågan är – vill vi ligga på dödsbädden och inse att vi varit döda hela livet?

Klaustrofobi i stan

Middag på balkongen-Middag på balkongen-  Middag på balkongen-

Alltså stan har sina föredelar men ibland får jag lite klaustrofobi – jag känner mig helt enkelt instängd när jag inte får leva i symbios med naturen. Men allt har sin tid, är inte riktigt redo att flytta ut ensam i skogen än i alla fall.

 

Just nu är Liljanskogen, Djurgården & balkongen mina räddningar de dagar jag vill ha himmel & träd. Så glad för dessa platser. När det inte regnar hänger jag typ mer på balkongen än i lägenheten :-). Häromdagen, hade jag världens mysigaste afton här med min kära vän Pernilla. MAGI. Rotfrukter i ugn, hummus, avokadosallad & jordgubbar – bästa bästa!

 

Nu ere dags att hoppa ut i skogen igen!!! 🙂

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!