Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Läsarfrågor

LÄSARFRÅGA: Vågar jag följa mitt hjärta?

Läsarfråga: följa hjärtat

LÄSARFRÅGA:

Hej Josefine! Först vill jag börja med att tacka för att du skrivit om vipassana meditation. Det var tack vare det som jag gjorde mitt första retreat för en vecka sen, och det är jag så glad för! Vilken upplevelse! Men det är inte den egentliga anledningen till att jag kommenterar – det är nämligen så att jag står inför vägskäl i livet där mitt hjärta säger åt mig att säga upp mig från mitt kontorsjobb och följa mina drömmar. Men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Jag är osäker på om jag har tillräckligt med mod och det vore därför spännande att höra hur du gick till väga. Sa du bara upp dig en dag, eller hade du en långsiktig plan? Jobbade du deltid till en början eller hoppade du bara rakt ut? Din resa är så inspirerande och det vore som sagt kul att höra lite mer Stor kram!

 

SVAR:

WOW! Så vackert att du vart på vipassana. Åh, njut av grundningen du har i dig nu.

Jag vet att det är en klurig situation att lämna den säkra ”tryggheten” för den osäkra drömmen. Men har dessa tankar och drömmar kommit till dig så vill jag tro att du förmodligen inte kommer bli nöjd förrän du lyssnat och följt dem. Jag vill tro att om du inte lyssnar nu så kommer ditt hjärta skrika högre och högre till du gör något åt din situation. Även om det inte känns så nu så finns kontorsjobben kvar om du skulle ångra dig – jag lovar! Så våga hoppa om det är vad som känns rätt inifrån (och efter Vipassana är jag säker på att du har koll på det!).

Jag hade ingen långsiktig plan när jag sa upp mig utan bara ett hjärta som skrek att det var rätt att fokusera på yogan och meditationen. När tanken först kom att jag ville byta bana så velade jag nog lite men med tiden så var det knappt något val. Hjärtat talade för högt för att jag skulle kunna fortsätta ignorera det. När jag väl lyssnade så var det som att allt gick i min väg – jag har inte sökt ett enda yogalärarjobb (men har sen dag 1 haft fullt upp med saker jag tycker är spännande), allt har bara kommit till mig. Precis så tror jag att det är för alla när vi börjar följa det som känns rätt. Då får vi FLOW och slipper att slåss för att ta oss fram. LYCKA TILL fina du!

Läsarfråga: Ätstörningar, en strategi att sluta känna?

Ätstörningar strategi att slippa känna

LÄSARFRÅGA:

Vill säga tack för det här inlägget också. Håller verkligen med dig. Jag har dock mycket ont i magen och behöver undvika många livsmedel, men det är ju inte i syfte att förbjuda utan för att jag vill må bra. Annars är jag också trött på alla råd om hur man ska äta för att se bra ut. Det borde handla om, som ni förmedlar, att må bra på insidan och ge kroppen vad den ber om – om det så är något näringsrikt eller ibland en bulle. Även om jag tänker såhär, så är balansen jätte svår. Brottas hela tiden med tankarna, men ändå mindre och mindre tror jag. För något år sedan såg jag inte maten som det nödvändiga för kroppens funktioner, utan som något som gör än tjockare. Allt eftersom slutade jag med socker, satte fler och fler regler för vad jag fick äta, portionerna blev mindre och tillslut tränande jag alldeles för mycket och åt alldeles för lite. Mitt största komplex var magen. Ville inget hellre än att ha en platt mage, så dumt. Jag lärde mig att ALLTID dra in magen. När jag låg ner, satt ner, stod upp, promenerade, när jag sprang, drog jag in min mage.. Till och med under fotbollsmatcherna tänkte jag på att dra in magen. Helt sjukt. Dessutom motarbetade jag det naturliga andetaget, och drog istället andetaget inåt. När man andas vidgas bröstkorgen och magen naturligt för att luften ska få plats, men jag lärde mig istället att dra magen inåt när jag andades, för att inte bli tjockare när jag andades. SÅ SJUKT. Någonstans förstod mina föräldrar att jag inte åt. När min pappa grät fick jag en chock, och kom på – vad håller jag på med? Började äta igen, men tankarna fanns ju kvar. Genom åren har jag jobbat med mina tankar, och som jag skrev är det lättare nu. Jag behöver inte lika ofta slåss mot tankarna, utan istället påminna mig själv om det du beskriver i inlägget. När jag ser tillbaka på hur allt handlade om mat kopplat till utseende, ser jag vilken stor skillnad det är. Idag håller jag med dig, och försöker vara snäll mot mig själv. Det kanske inte går att släppa tankarna helt? Dom kanske alltid kommer komma, men man kan nog bli bättre på att styra tillbaka tankarna igen på vad som verkligen är viktigt, tror jag. Kram

 

SVAR:

Tack, tack, tack för dina kloka kloka ord Lisa. Så intressant att läsa för oss alla. Kanske är det så att vissa tankar kommer spöka för oss resten av livet men när vi lär känna dem kan vi också börja välja bort dem, inte tro på dem.

Precis som du skriver tror jag det finns så många av oss som går och håller in magen dag ut och dag in (ofta utan att ens veta om det). Själv märker jag ofta när jag exempelvis sätter på mig bikini att jag ”omedvetet” av gammal vana drar in magen. Men när jag blir medveten och kommer på mig själv släpper jag taget och låter andetaget komma hela vägen ner i magen. Bästa sättet att INTE LEVA är nog nämligen att hålla andan (eller andas ytligt uppe i bröstet). Ibland tänker jag att allt det där hänger ihop. Att ”ätstörningar” långt ifrån bara handlar om att följa ett visst utseende ideal utan snarare är en flykt från att känna känslor – det vill säga en flykt från att LEVA. De effektivaste strategierna för att slippa känna måste ju vara att just sluta andas och skippa maten.  När vi inte känner kan ju inget ”jobbigt” riktigt påverka oss. Men frågan är – vill vi ligga på dödsbädden och inse att vi varit döda hela livet?

LÄSARFRÅGA – Bandhas

läsarfråga bandhas josefine bengtsson-1 läsarfråga bandhas josefine bengtsson-1

LÄSARFRÅGA:

Hej Josefine

Tack så mycket för all din kärlek och värme. Jag är på väg till mitt sanna jag. Känns otroligt skönt och rätt.

Jag vet inte hur många gånger du har berättat för mig/oss att vi skulle spänna våra rot och navellås men har nu några funderingar på när dessa behöver sättas på så att säga.

Efter ett pass igår där jag verkligen försökte spänna magen in mot naveln så mycket jag bara kunde under de flesta positioner där ryggen är inblandad så förstår jag att jag inte använt dessa lås tillräckligt bra eller på rätt sätt.

Ibland är jag väldigt trött i ryggslutet och tror att jag behöver förstå bättre när Bandasarna skall aktiveras för att inte överanstänga ryggen (ryggen  känns mest trött inte ond)

Detta är säkerligen väldigt viktigt om jag skall komma tillrätta med ryggen.

Tycker också det är ganska svårt att andas djupt när ”naveln” är aktiverad.

Försöker att öva vidare på tekniken.

Tacksam för tips.

Stor KRAM !

Niklas

 

SVAR:

Hejsan bästa Niklas! I know – det där med Bandhas är lite klurigt. Bandhas är ett Sanskrit- (yogaspråket)ord som brukar översättas till kroppslås eller energilås. Det innebär att man aktiverar olika djupa muskelgrupper som sedan ”låser in” och riktar energin ut i hela kroppen. I början hjälper mest låsen till med att ge stabilitet i positionerna samt att skydda vissa delar av kroppen. Efter lite träning kan dock låsen ge oss inflytande över organ, reflexer och funktioner som egentligen ligger utanför vår direkta kontroll. Tillämpningen och beskrivningen av Bandhas varierar lite mellan olika yogaformer. I aktiv yoga brukar vi tala om tre huvudsakliga lås − Mula, Uddiyana och Jalandhara. Dessa har  en intim koppling till Ujjayi-andningen och genom aktivering av dem som vi kan bättre lyckas använda vår fulla lungkapacitet.

 

Mula betyder rot och vi hittar det genom att aktivera perinealmuskeln, den innanför bäckenområdet. Man kan visualisera att man drar dessa små muskler inåt och uppåt längst ryggraden, lite som att hålla emot när du är kissnödig.

 

Uddiyana betyder ”flyga uppåt” och detta lås hjälper oss med just det, att föra energin uppåt i kroppen. Det är ett slags buklås som vi hittar genom att dra navlen inåt mot ryggraden. I aktiv yoga är detta en lätt subtil inåtdragning. I många klassiska yogaformer används dock låset på ett kraftfullare sätt (samtidigt som andan hålls ute) som en slags renande andningsövning.

 

Jala betyder nät och detta lås rör vår hals. Vi hittar det genom att hålla nacken rak och dra in hakan lätt mot nyckelbenen för att på så vis aktivera de små musklerna i halsen. I Ujjayi-andetaget använder vi ”en touch” av detta lås för att kontrollera luftflödet, detta ger oss det viskade ljudet i halsen.

 

Det där med Bandhas tar dock både tid och är svårt att beskriva med ord tyvärr. Det är snarare något vi måste utforska i vår egen kropp precis som du gör. Egentligen är det ingen intensiv aktivering av stora muskler utan snarare en energisk-aktivering.  I början kan det dock behövas lite starkare muskel aktivering för att vi ska förstå var i kroppen låsen sitter. Med tiden kan vi göra dem subtilare och subtilare. Det ska alltså inte göra att vårt andetag begränsas utan tvärt om hjälpa oss att använda vår fulla lungkapacitet. Det är även super för att skydda ryggen i olika övningar. Men som sagt – lek med låsen i din kropp. När det är för mycket får du släppa dem och andas ner i magen!

 

Kärlek till dig fina du!

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Niklas Berglind
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk
Man
Johan Hurtig