God morgon! ☀️
Fruuuuuuuktansvärt trött. Gav mig på shakingen första gången denna utmaningen. Började sakta och ökade på an efter. Trots att det kändes som mycket så tidigt på morgonen var det ett ypperligt sätt att värma upp kroppen och skaka av spänningar.

Fortsatt med lite solhälsningar då kroppen ännu kändes stel. Gick in i kamelerna, och ja – vad ska man säga. Fruktansvärt obekvämt är det ju ?. Svårt att få plats med luft i lungorna. Körde 4 varv och kände att det för varje gång öppnades mer upp över bröstet – vilket iofs var skönt. Men dendär höga känslan får jag nog eftersträva i några år till tror jag. ?

Nu är jag vaken i vilket fall – så happy Wednesday! ?

Började med utmaningen från dag 1 men missade denna beskrivning och jag har inte riktigt förstått shaking tidigare men kört på. Jag som alltid börjat min yoga väldigt lugnt blir detta annorlunda för mig men jag kör på och provar. Låter väldigt befriande och att kunna släppa på stress. Detta får mig att tänks på 5rythmer som jag gick på för några år sedan som är en dansstil som går ut på meditation och att släppa stressen. Ska sätta på min favvo musik och shaka. Namaste !

Hittade din utmaning lite sent men vill så gärna vara med, denna shaking är ju underbar! Har yogat ett halvår, känns som att komma hem ♡

Shaking är nog något jag får jobba på. En lite ovan sida som jag måste plocka fram djupt inom mig.

Woaw!! Fullkommligt ÄLSKAR denna❤ Har sedan meditationsutmaningen gjort den ofta och speciellt de mornar som jag inte mår så bra i själen och det är tungt att stå upp och starta dagen! Den är en fantastiskt humör höjare, love it❤❤❤
Kramar Jane❤??

Detta ska jag alltid göra!!!

Hej Josefine!
Första gången jag va på en klass med dig va i somras. Har kikat in lite här sedan dess.
Alltså SHAKING det var minsann något nytt. Och introduktionen fick en med rosa ögonbindel på en hötorgsskrapa i solen!! haha apropå att shaka när ingen ser 😉 Guldutmaning knäppt och såå värt med att bryta alla barriärer om hur människan ”ska” föra sig och inte för att inte verka ”flummig” ”galen” ”barnslig” (iof. positivt i min mening) etc.
Skriver om dagens i dagens utmaning om en stund…

Wow! Vilken häftig känsla! Jag trodde inte jag skulle klara 15 min, så jag satte timern på 7 min och tänkte att jag svimmar nog innan tiden är ute. När det ringde efter de 7 minuterna vart jag helt paff, va, redan klart? Satte timern på 7 min till hehe…
Har aldrig hört talas om detta innan, blev positivt överraskad av den härliga känslan som infann sig 🙂 Förmodligen såg det inte klokt ut när jag stod o viftade/skakade på armar o ben, och inte vet jag om jag gjorde rätt, men det fick mig verkligen att vara här och nu. Underbart! Ska man skaka uppifrån o ner, en del av kroppen i taget, eller hela kroppen på en gång?
Undrar också vad sharing-låt är? (det funkar inte för mig att ladda ner den) Kan jag hitta låten på annat sätt?
Tack för att du drar igång den här utmaningen!

Härligt med skakig start! 😀
Första gången jag gjort det med intention att komma IN i kroppen – och under så lång tid! Himmel vad de 12 minuterna kändes långa. 😀 Upptäckte att jag har problem att hitta skaket i svanken, där känns jag stel och det gör lite lätt ont, som en varning – ta det lite easy, här är jag inte så stark. Bra att veta, så jag kan hitta lösgörande och stärkande övningar. Blev också påmind om mitt onda bakom vä skulderblad och upp mot nacken, framåthukat skulderblad som drar hela tiden, så jag behöver fortsätta stretcha bröstmuskeln.
Efteråt var det förutom de två detaljerna så varmt och skönt och avslappnat i kroppen. Jag blir nog också beroende!
Utfallet kändes fint. Stort och härligt i känslan, men oj vad höftböjaren blivit kort! Härligt att känna inspirationen komma tillbaka!

God morgon!
Min morgon…. att lyssna på min kropp….
vet faktiskt inte i vilken ände jag ska börja. Det tog en vändning jag inte riktigt var beredd på. Jag har alltid gillat yoga som både träningsform, landning och utmaning. Den här gången landade jag. Med en kraschlandning rakt in i själen. Utom kontroll. Stilla, varma tårar rann ner för mina kinder och landade på bröstet. Hjärtchakrat.
När jag såg att vi skulle göra ett utfall tänkte jag att jag gör det och sedan är saken biff. Ville liksom skynda på. Man när kag väl kom till mattan fick jag syn på min lilla buddhafigur och min oljelampa. Jag stannade upp och insåg att jag höll på att hasta igenom något som faktiskt ska vara starten av en fin dag. Jag sansade mig, slog mig ner på en stol och började rota bland mina yogapapper med olika program. Sakta bläddrade jag igenom dem. Inget föll mig i smaken, men så hittade jag ett program! Ett stilla program som jag körde ganska ofta förut. Ett program för att balansera chakran. Jag stirrade på det och tänkte att det är precis det här jag behöver.
Jag förberedde mig och startade med eldandning och en liten kort uppvärmning. Jag valde bort shaking då jag har en axelskada och ska vara lite försiktig med mina rörelser. När jag gjorde första övningen drog jag igång av bara den. Jag körde på med korta, effektiva, snabba, hackiga rörelser utan flow. Tills jag insåg att jag knappt hann med att andas! Jag började följa min andningsrytm och den är ganska långsam så jag hade fullt shå med att bromsa kroppen.
Jag fann rytmen och log. Jag tog chakra för chakra.
Så var det dags för hjärtchakrat och…. varenda muskel strejkade, knakade, bromsade, ville inte…. då kom tårarna. Knakandet minskade, musklerna fylldes med värme och syret gjorde mig yr. Men efter övningen spred sig en mjuk värme i bröstet och jag kunde fortsätta min inre resa till en rofylld, mer avslappnad plats i kroppen.
Historien bakom min reaktion tror jag ligger tre veckor tillbaka i tiden. Jag, min syster och vår fina mamma? skulle äta middag och gå på teater tillsammans. Mamma ville bjuda sina två döttrar på en tjejkväll på alla hjärtans dag. Vi kom aldrig så långt.
Jag satt och väntade på dem på restaurangen och när min telefon ringde. Min syster. Hon bad mig komma till t-banestationen. Mamma hade rasat ihop och de väntade på ambulans. Jag agerade direkt. Med min syster i örat tog jag på mig jackan och sprang. Jag kände inget. Jag reagerade bara.
Vi hamnade tillslut på akuten. Mamma blev inlagd för observation och vidare undersökningar i 10 dagar. Alla hennes värden var bra tack och lov. Nu är hon hemma och hon mår bra. Men kvar lämnas en känsla av maktlöshet och chock. Jag har inte tagit itu med det utan har skjutit det åt sidan. Nu kom det till ytan och mina muskler som har krampar sedan dess har äntligen fått avlastning. ?
Namaste ???

Wow? Aldrig hört talas om detta förut men jag älskade det! Kommer absolut bli en ny vana. Tack?????