Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

LÅT MIG LEVA UT

lev ut

Ibland känner jag mig som ett djur i bur. En galen vild häst som bara vill springa och springa på vidsträckta ängar, fullkomligt fri och totalt närvarande. Denna känslan har varit med mig så länge jag kan minnas. Från att jag som liten tvingades sitta still i klassrummet när hela mitt väsen ville ut och leka i skogen till att jag senare var instängd i obekväma kläder på ett kontor när varenda cell ville slita av sig kläderna och springa fritt i naturen.

 

Klaustrofobi. Frustration. Rastlöshet.

 

Både i skolan och på kontoret tvingade jag mig att sitta kvar där på stolen och låtsas som ingenting när min kropp höll på att brännas upp inifrån. Samhällets normer för hur en duktig liten flicka skulle bete sig dominerade. För att passa in tryckte jag undan känslorna. Höll in magen. Höll andan. Höll ut.

 

När jag för några år sedan hittade aktiva meditationer var det därför som att komma hem. Äntligen, var det tillåtet att leva ut det kroppen skrek inombords. Jag blev uppmuntrat att skrika så gällt jag kunde, ligga på golvet och sprattla, slåss med kuddar, dansa som en tok…

 

Till en början var det visserligen obekvämt att ge känslorna ett externt uttryck eftersom jag förtryckt dem under så lång tid. Det kändes fortfarande förbjudet. Men steg för steg började jag känna magin i att leva ut. Jag vågade ge mig hän. Släppa taget.

 

Jag lät mig gråta tills ögonen svullnade upp, skrika tills jag tappade rösten, slåss tills varenda ovän var dödad och dansa tills sinnet försvann.

 

Dessa galenskaper leder mig nämligen till den riktiga Josefine bortom alla samhällsnormer. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svenska, yogalärare, bloggerska…

 

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet. Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara.

 

När jag fått leva ut försvinner rastlösheten, jag landar automatiskt i stillhet. Att sitta känns plötsligt vackert och harmoniskt istället för klaustrofobiskt och frustrerande.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
10kommentarer
  • Åh detta var så perfekt för mig att läsa just nu! Känner igen mig så mycket. Har kommit av mig med mitt mediterande och känner mig bara blä. Men nu ska jag meditera bums! Tack för inspirationen som vanligt <3

    Zoe 2016-11-19 12:56:21
    Svara
  • Så fint du skriver. Så öppet och ärligt. Sånt är skönt att läsa. Sånt är skönt att få skriva av sig om. Det är tyvärr ofta lite förbjudet. Jag är tacksam för yogan som öppnar upp den här sidan och får mig att våga få utlopp, ge mig själv acceptans. Det är ok att känna så. Det är inte farligt. Man är inte fel eller annorlunda. Tvärtom. Det är sunt att våga känna. Att inte stänga in. Att ge plats. Då kommer man lättare tillbaka till sig själv. Värme till dig ❤️

    Elena 2016-11-18 04:09:34
    Svara
    • Svar på Elenas kommentar.

      Tack fina du för att du läser och delar. Precis, vi alla har ju alla känslor som måste få ta lite plats ibland. <3

      josefinebengtsson 2016-11-21 17:11:59
      Svara
  • Att sätta pränt på känslorna och tankarna som finns och har funnits i kroppen hela livet. Starkt. Att du vågar blotta din innersta kärna och visa världen den du är. Modigt.
    Jag fylls med så mycket värme och ödmjukhet över att vi är fler som tar tag i livet och bestämmer oss för att våga vara den jag är. Ger mig ännu mer övertygelse om att jag är på rätt väg. Jag jobbar alltid med att våga vara jag. Det är ju då jag mår bra. Lever, andas, ser färgerna. På mitt sätt. På lördag ska jag stå inför publik och blotta mig i min berättelse. En utmaning. Skräckblandad förtjusning.
    Fortsätt att lysa! Inspirera. ??

    Anna 2016-11-17 06:56:35 http://Ingenannansord.wordpress.com
    Svara
    • Svar på Annas kommentar.

      Åh tack för att du delar Anna. WOW – modigt att du står inför publik och delar med dig. Otroligt starkt att våga öppna dig på det sättet ju. <3 <3 <3

      josefinebengtsson 2016-11-17 11:36:35
      Svara
  • Åh.. Jag är åter igen mållös och överväldigad av att läsa det du skriver. Jag läser dina inlägg med hela min kropp, blir alldeles inslukad i dina ord. Jag känner igen mig i så himla mycket, lika mycket som jag ibland känner att du är i ett universum längre fram än mig. Jag ser det som inspiration, jag ska dit och jag ska ta mig själv med mig – utan allt det där som inte är jag. Vill bara säga TACK! Tack för att du delar med dig av något som får mig att växa. Tack för att du får mig att förstå att det är min själ som är JAG och att det är min själ som jag vill vara.

    Din själ är så spännande!
    /Kram från en annan Josefine

    Josefine 2016-11-16 22:09:18 http://www.nouw.com/josefinis
    Svara
    • Svar på Josefines kommentar.

      Men åh STOR KRAM till dig Josefine. Blir verkligen rörd av att höra att mina ord berör dig. Tack för att du skriver det. Så vackert att du läser med hela kroppen. Jag är inte längre fram, vi är alla lika inuti. Det gäller bara att ge sig lite tid att stanna upp och blick inåt ibland. STOR VARM KRAM till dig vackra själ 🙂

      josefinebengtsson 2016-11-17 11:41:36
      Svara
  • Åh Josefine känner igen mig såå mycket i det du skriver!! Kände att jag för första gången fick leva ut alla de där känslorna hos er i Sare?Jag håller igång med yogan för fullt men det är så otroligt svårt att hålla avståndet till samhället som typ bara kväver mig. Vill bara vara med naturen och slippa alla normer som går emot hela mitt väsen. Får nog komma till er i Indien;) Tack för all inspiration❤

    Linnéa 2016-11-16 19:13:03
    Svara
    • Svar på Linnéas kommentar.

      Så fint att höra från dig Linnea. Åh va glad jag blir att du kände på retreatet och att du oäven fortsätter med yogan. I KNOW, galet svårt att hitta balansen i samhället. Men ett steg i taget… JAJAJAJA! Kom till oss i Indien Linnea. Vore så fint att hänga med dig igen. STOR KRAM

      josefinebengtsson 2016-11-17 11:57:36
      Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind