new dress
new dress
[url=new dress]new dress[/url]

Stanley Nowaczyk is a domesticated descendant of the wolf.

Faustino Luckado is a domesticated descendant of the wolf.

Nilsa Fonte is a domesticated descendant of the wolf.

Meeting your article has been a great help to me.
It’s late, but I’m so proud to see your post even now.
I always support your writing

토토 갤러리
토토 사이트 추천
토토 커뮤니티
온 카지노
카지노
https://www.j9korea.com

I naturen. Efter ett löppass. Under ett yogapass i solen. När jag badar i havet. När jag blickar upp mot himlen. Om regnet strilar ner på mig. När vinden tar tag i mitt hår under en båttur. När fåglarna kvittrar under morgonpromenaden. Om åskan dundrar ovanför mitt huvud. Med uppsträckta armar mot ösregnet. Snöflingornas segnande ner på mina vantar. Efter ett tufft träningspass i naturen. Naturen- att få vara ute gör att jag känner mig levande!

Alan Watts är fantastisk! Jag såg flera av hans videos och kände mig riktigt peppad och inspirerad.
Jag känner mig levande i naturen, skogen, havet, ängarna. Bort från asfalten, billjuden och staden. Där jag kan ströva runt och hitta bäckar, blommor elle4 hästhagar och andas fritt. Där träden är väggar och tack och jag känner pulsen lugna ner sig.
Jag känner mig levande när jag skapar, skriver, målar och pysslar med mina händer. När hjärnan slappnar av och tankarna blir stilla.

Som svar på dagens fråga:
Jag känner mig levande när jag yogar. När jag får röra kroppen i takten med andning och till musik jag tycker om.
Jag känner mig levande när jag vågat ta mig ur min trygghetszon och utmanat mig själv i något som jag känt varit läskigt eller jobbigt. Som att stå framför en stor grupp människor och prata.
Jag känner mig levande när jag får vara med människor jag tycker om, när jag leker med mina barn.
Jag känner mig levande i utmaningar, men även dom tillfällen där jag känner mig trygg och bara kan vara mig själv, utan att känna prestationsångest eller att jag måste bete mig på ett visst sätt. Att bara få vara den jag är och trivs med just NU.

Tack för reflektionstillfället??

Oj! Jobbig fråga, som ”utbränd” är det något jag letar efter själv, när är jag levande? När jag gör yoga känner jag mig levande, jag blundar alltid till passen för att mer kunna känna innåt. Vill gärna ha musik men mobilen vill inte både ge mig musik och video samtidigt?.
Jag är en ”bråttom” människa som varit dålig på att lyssna till min kropp och ta reda på vad JAG vill, alltid prioritetat alla andra först? Aldrig sagt nej men heller varit rädd för besvär! Nu, vid 52- års ålder, utflugna barn sedan några år – har tid för mig själv, men vet ju inte vad jag vill göra, vad tyckerJAG om? Letar förtvivlat, har iallafall hittat yoga och meditation som ger mig mening??❤️ Jag har fått underbara barnbarn som ger mig mening och mycket glädje och många skratt, så även mina två hundar? Det dyker nog upp mer om jag bara lär mig att slappna av och ”bara vara” ta mig tid att lyssna till mig själv! Jag tränar på det!
Kramar Jane

Jag känner mig levande när jag vågar pusha mig själv att gå utanför min comfortzone. När jag gör saker som jag tidigare varit rädd för men som jag nu omfamnar utifrån kärlekens perspektiv.

Jag känner mig levande när jag har möjlighet att göra mina egna val och styra över mitt liv och min tid på det sätt som passar mig.

Jag har också kommit att inse att jag känner mig som mest levande tillsammans med andra, jag behöver min stund på morgonen i ensamhet med yoga, löpning eller meditation men sedan vill jag vara nära min familj, mina vänner eller kollegor.

Meditationen har också gett mig möjligheten att känna mig levande i varje andetag. Oavsett vad som händer runt omkring kan jag ta ett lite djupare andetag och på så sätt känna att jag lever.

Namaste

Oj, vilken svår fråga. När känner jag mig egentligen levande. Det första jag kommer att tänka på är de stunder när jag gör saker som jag upplever vara lagom utmanade och i balans med mina egna förväntningar på mig själv samt andras. De stunder jag kommer på att jag upplever detta är när jag pluggar någonting som får mig att totalt glömma bort tiden, som när jag nördar ner mig i hur maten vi äter är uppbyggd eller läser om psykets olika dimensioner. Andra stunder är när jag i lugn och ro står i köket och lagar mat. När jag kan ta mig tid att hacka, fundera, smaka, krydda, röra och leka mig fram. Eller när jag testar ett nytt recept på något näringsrikt bakverk. På yogamattan känner jag mig oftast levande. När jag landar i mig själv, är här och nu och lyckas glömma omvärlden för en sekund. Enbart är i mig själv. Då är jag levande.

Wow. Stor fråga men ändå enkel om jag bara kopplat bort allt, jag känner mig som mest levande när jag känner harmoni, lugn, balans, med naturen som element, med någon som ger mig energi, djupa samtal, sena kvällar i min lägenhet eller plats där känner ro, jag kan koppla bort, bara va, tända ljus, rökelse, lägga kort, yoga, meditera, dansa, bada, lukta på lavendel, bara vara, dricka te, inte behöver ta in intryck, då känner jag magi, flow och får ofta många och intensiva kreativa tankar, idéer. Energier från dessa stunder kan jag hålla kvar ett tag men känner ofta att jag störs och tappat detta när ska möta de andra, önskar jag kunde få detta flow att hålla i sig mer, lita på mitt inre och leva det fullt ut. Idag va det svårt att få till en stund men har precis gjort en skön start och det blev precis det el en skön stund på dagen, nu känner mig lugn igen :):) Igår kväll gjorde jag skön avslappning och hjälp vad jag känner att det öppnar upp i höfter, känner mig typ fri!! Och igår kände jag spontant för att kolla upp mer kring yin yoga, jätte intressant. Du får gärna berätta mer, kring yoga formen, utbildningar mm Det här har öppnat upp något oväntat hos mig ❤️✨

Hej Josefine,
hvor fedt at jeg fandt din blog! Jeg er for nyligt igen begyndt (det er jo et evigt ”projekt”) at arbejde med mit selv-forhold og herunder mit forhold til min krop. Og så fandt jeg dit/jeres online yoga retreat, og især disse ”lyt-til-kroppen” øvelser er noget som jeg faktisk har savnet i yoga. Og som passer perfekt til hvor jeg er. Dét at lytte til kroppens egen vejledning, en vejledning, der kommer indefra, er det mest fantastiske. (Omend ikke altid lige behageligt da al slags ubehageligheder – dvs. følelser mv. gemmes i kroppen og for at forløses må de mødes.) TAK for at påminde mig! Ser frem imod at klikke herind i morgen…

Og for at svare på dit spørgsmål om når jeg føler mig i live, så er det just dér – eller her. 🙂 Når jeg er i stand til at lytte. Til min krop. Til min sjæl. Til livsenergien.

Gjorde Skön Start till spellistan du tipsade om, riktigt fint! Ibland, med rätt musik, har jag lättare att inte försvinna iväg med tankarna utan fokusera inåt. Kroppen känns ok men ömmar lite på sina ställen, det känns givande att göra denna sekvensen på morgonen för att bli medveten om vart dessa punkter är och hur de känns för att kunna ge de lite extra omtanke. Generellt känns kroppen stark men stel. Så skönt också att landa i Savasana på slutet, att känna att allt bara blir stilla och kroppen verkligen slappnar av.

Dagens fråga är nästan lite läskig, eller utmanande i alla fall för mig eftersom jag längtar efter fler ”levande stunder” i livet. När jag känner mig levande så finns liksom inget annat, inga tankar om igår eller imorgon eller den där uppgiften nästa vecka. Jag tänker inte på hur andra ser på mig, om det jag gör är ”rätt” eller inte. Jag har på något sätt fullt fokus på situationen och mig själv. Och jag älskar den känslan. Oftast upplever jag den när jag gör någonting fysiskt eller när jag är med andra människor och upplever något ihop, eller bara delar en stund. Jag har lätt att försvinna iväg i massa tankar och inte riktigt känns mig närvarande, så detta är en väldigt intressant fråga och något jag funderar mycket på. Tack för att du påminde mig igen och delar av dina tankar 🙂

Har precis gjort passet SKÖN START med lite härlig musik i bakgrunden idag också 🙂 Avslutade med av ligga kvar i Savasana i 10 min (till din guidning, passet SKÖN VILA). Underbart! Så tack för det.
Dagens fråga är svår, men intressant. Jag känner mig levande när jag är som mest närvarande och ”glömmer bort allt annat” tror jag. När jag känner väldigt mycket och tänker mindre. Och det kan var väldigt mycket olika saker som ger denna känsla av flow.. t.ex. yoga, dans, sång/musik, vänner, skratt, träning, osv.
Älskar den känslan!

Det är intressant hur ett och samma pass kan kännas så olika… Idag var min kropp så stel, så stel, men sinnet mjukt. Vissa dagar har det varit tvärt om. Tack Josefine för att du gjort ett så fint pass, och ett så fint yogaretreat för oss också!

Levande, det känner jag mig då jag känner. Allra mest då jag skrattar gott tillsammans med någon jag älskar, eller gråter, av sorg eller av lycka. Jag kan sitta på terassen och titta ut och bara börja gråta för att det är så fint, då känner jag mig enormt levande.

Musik, eller en vacker bild, en annan människas smekning, eller något annat yttre som berör mig, får mig också att känna mig levande. KAnske på ett lite annat sätt, ett levande som inte är så ensamt, utan som känns som att det går att dela med någon annan. Ofta vill jag dela den där känslan av levande, oavsett vad som bor i den, glädje, sorg eller rädsla. Att läsa kommentarerna här har ofta gett såna känslor. Att jag lever, för att jag kan känna något utav någonting, någon annans tankar, någon annans känsla.

Flow, då känner jag mej egentligen inte alls på samma sätt, för jag tänker inte, då bara är jag. Tiden försvinner fort, fort. En skön känsla, men kanske inte densamma som att leva, lite som MissL beskriver, att man tappar tid och rum.

Tack, det är en jättefin resa vi alla får dela!

Jag känner mig levande just nu! En mediation av Deepak Chopra; getting unstucked och skön start. Wow! Otrolig skön känsla!
Så här kan jag knappt ofta. Stunder, ibland tom en hel dag. Sedan kan det också bara vara en liten sak eller tex ett ord från min tonårsdotter och den känslan är borta. Tokigt! Varför skulle sådant påverka egentligen, för det som är, är vad som än händer.
Här kommer in min andliga resa. Att få vara i flown och bliss mer och mer utan att behöva bli påverkad av känslor, tankar, händelser.
Även när jag är superfokuserad, min egen superkraft, då är jag i flow. Jag går in i det totalt och tappar både tid och rum. Men det är en annan känsla än den känslan av att vara levande och totalt fri.
Tack så mycket för den här möjligheten Josefine, att du delar med dig av dina erfarenheter och din kunskap! ❤

Verkligen skön start! Båten och happy baby känns långt in i skelettet och hur tuffa asanas det än är för mig så gör de stor nytta. Jag kan T o m längta efter dessa.
Jag är i stunden och nuet när jag varje morgon och oftast flera gånger varje dag kliar min stora hankatt på magen, det går inte att vara någon annanstans än närvarande.
I yogan så märker jag främst av närvaron i huvudstående om jag försvinner iväg så tappar jag fokus och kanske även balansen.
Annars hamnar jag ofta i flow när jag dansar eller då jag hänger mig åt någon kreativ aktivitet