God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…
JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.
Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.
Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.
Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.
Hej Josefine,
yogan (mestadels vinyasa flow) har varit en oerhört viktig del av mitt liv i snart 3 år. Den har öppnat så många stängda dörrar. Sedan två månader har yogan dock inte kunnat finnas i min vardag som den gjorde – jag kämpar med en riktigt illa underarmsfraktur. Hur hanterade du att vara skadad? och hur kom du tillbaka?
Jag behöver yogan och vet inte hur jag kan anpassa mig
Tack på förhand
Hej fina Julia! Åh va fint att yogan öppnat dörrar. Tack för din fråga. Jag vet ju exakt känslan av att vara skadad. Det var fruktansvärt för mig men jag lärde mig så mycket på det. En insikt var att yogan är galet mycket mer än solhälsningar och armbalanser. Det var då jag verkligen djupdök in i meditation och att utforska exempelvis restorative, breathwork, ayurveda, shaking, pranayama och kundaliniyoga. Du kommer bli frisk och kommer då kunna flowa massor men ta denna tiden till att hitta andra delar av yogan. Och även till att läsa mer om yogafilosofin. I know – det är inte lätt att vara skadad, att tvingas att sitta still men oftast kommer det nog av en anledning för att vi just behöver chilla lite. Skriv om du får fler frågor. KRYA PÅ DIG FINA DU!
Hej Hej!
Din blogg är verkligen toppen och man blir så inspirerad av alla dina inlägg. Apropå kärlek så är jag lite nyfiken hur ditt kärleksliv till Peter (så heter han va?!) är? Jag undrar om du tacklas med tvivel eller om ni har problem någon gång? Och vilket typ av förhållande ni har? Många kärleksrelationer inom spiritualismen tror ju på öppna förhållanden etc. Är det något ni också har? Skulle vara spännande att få läsa om hur du ser på alla såna saker =)
SUPERKRAM till dig <3
Heeeej Lisa!
Åh va roligt att du läser min blogg – blir verkligen glad av att höra det.
Och tack för din superintressant fråga. Jag försöker vara så ärlig som möjligt i bloggen när det kommer till mig, lämna ut mina tänker etc. När det kommer till mina nära och kära vll jag visa lite respekt. Men svarar lite 🙂
Yes – Peter heter min kärlek. Vi har hängt ihop i typ ett år och innan dess var jag singel länge och fokuserade på min spirituella praktik, på att lära känna mig själv genom yoga och meditationen. Jag tror nämligen att innan vi kan ge kärlek till någon annan måste vi först hitta den i oss själva. Det gör att relationen med Peter nu har blivit väldigt..hmmm djup – för oss både. Men djup betyder långt ifrån enkel. Vi triggar varandra hela tiden – toppar och dalar. Jag tror dock inte att en relation någonsin är enkel då den tvingar oss att möta delar av oss själva som jag känner att jag tidigare kunde fly ifrån (när jag levde ensam). Peter är som min spegel varje dag men den spegeln är inte alltid vacker.
När det kommer till öppet förhållande så har vi inte det. Som du skriver är det inte helt ovanligt inom den spirituella världen. Jag har ”nosat” lite på det tidigare men känner att det inte är min grej, jag vill hellre bygga en djup relation byggt på tillit. Vissa klarar säkert av det galant men jag har inte träffat någon än som verkar helt lycklig i ett sådant förhållande.
Relationer är nog det svåraste man kan ha men min insikt är att det är värt det :-).
Ska skriva mer om relationer – tack för inspiration.
SUPERDUPERKRAM från Indien 🙂