Foto – Martin Vallin
Edith, 5 år är vår sötaste och yngsta gäst någonsin på Yogiakademin. Häromdagen ville hon vara med på yogan men efter ca 5 minuter blev hon rastlös och lämnade salen. Igår ville hon att jag skulle lära henne meditera men det blev inte heller långvarigt.
Efter några dagar insåg jag istället att jag hade mer att lära mig av henne (än hon av mig) när det kom till dessa övningar.
De främsta anledningarna till att jag yogar och mediterar är ju för att bli mer närvarande, leva med mina känslor och framförallt inte ta livet så seriöst – istället hitta in i leken.
Det är ju exakt som barn lever helt naturligt. Edith tänker ju inte på dåtiden eller framtiden – hon är ju närvarande hela tiden. Hon stänger inte heller in sina känslor utan släpper ut dem så fort de kommer (kanske inte något som alltid funkar som vuxen men vi skulle nog må bra av att uttrycka lite mer…. ).
För att behålla Edith ska kunna behålla denna femåriga närvaro tror jag däremot att det vore magiskt att ganska tidigt börja smyga in övningar från yoga, meditation, dans, tantra etc.
Att ta fem minuters break för dans och shaking under kemiklassen eller byta ut en matteklass mot en stunds ögonkontakt och sharing tror jag skulle göra magi i skolan. Inte bara för att behålla det lekfulla sinnet utan även för att utrota mobbing.
Om jag får barn vill jag att de ska gå i en skola med yoga på schemat och skogen runt knuten. En skola där de lär sig…Om sig själva. Om andra människor. Om naturen.
Hej,
Jag tror helt å hållet på det du säger och är på banan att försöka implementera meditation, dans, shaking, ögonkontakt, tillitsövningar etc. i svenska skolor. Den våg som har börjat dra över världen vilket får fler människor att vakna upp. Och vi borde få ge verktygen till barn redan tidigt så dem vet hur de ska fortsätta vara barn. (Åtminstone på vissa plan). Det skulle ge en sådan fantastisk inverkan på världen! Men för att vara mer praktisk, hur skulle ett schema över en vecka kunna se ut med olika typer av övningar inom flera områden?
Jag tror att barn tar livet väldigt seriöst och att det är därför som de är såna proffs på att leva det!
Tack för dina tankar Sonja! Jag kan bara relatera till mig själv när jag var barn – vad jag minns så var jag mer i nuet och funderade mindre på dåtiden och brydde mig inte så mycket om att planera för framtiden. Trots all yoga och meditation så var jag helt klart proffsigare som barn :-). Men det är nog lättare när vi liksom inte har så mycket ansvar – har vi tur kan kan luta oss tillbaka och ge full tillit till våra föräldrar. Hemligheten som vuxen kanske är att ge den tilliten till universum – att allt sker ut av en anledning.
Hej! Ville bara ställa frågan om ni är insatta vad Yoga är? Det är en Hinduistisk lära om hur man söker deras Gud . Det finns ingen Yoga utan religion . Punkt. Så skrämmande att så få vet om vad de är. Blir så ledsen över att dra in barnen i detta också. Hoppas så innerligt att människor ska komma till insikt .
Hej Sof! Tack för dina tankar. Jag tror att vi alla måste få definiera vad yoga är för oss själva. Jag kan bara tala för hur jag känner när jag sitter i meditation eller andas på mattan – jag känner full närvaro i min kropp och ofta även full närvaro med något som är större med mig (dock inte med någon specifik hinduistiska gud eller någon gud tillhörande en annan religion heller). Jag använder helt enkelt yoga och meditationstekniker för att landa i mig själv och hitta närvaro i mitt liv. Det är inte konstigare än så. Jag tror både vuxna och barn (som lever i vårt ganska stressiga samhälle) kan få massor av nytta av att använda dessa rörelse, andnings och mindfulness tekniker.