Foto – Adam Klingeteg, Outfit – Lululemon
Igår åt jag middag och diskuterade meningen med livet med två av mina bästa vänner från Handelstiden – heeeeelt magisk kväll. Så tacksam för att jag har så otroliga människor i mitt liv. Det var ungefär 8 år sen vi började Handels och ganska snabbt blev vi ett tjejgäng som hängt ihop sen dess. Efter skolavslutning försvann alla in i coola konsultbyråer och storföretag som Coca Cola och Tv 4 – drömjobben liksom slukade all vår tid. Vi hade galet mycket på Handels också men då kunde vi i alla fall plugga ihop och leka lite på helgerna. Efter att vi gick ut hann vi på vår höjd med en sporadisk (men otroligt betydelsefull) frukost ihop och vi har även lyckats hålla en härlig WhatsApp tråd vid liv.
Jag pallade bara det där konsultracet i ett år (och då var jag på en ganska chillat ställe) – sen gick jag ju ALL IN med min passion, med att följa mitt hjärta som dunkade för yoga och meditation.
De andra körde på några år till men för typ ett halvår sen hände något – till företagens stora förtret valde en efter en att lämna det där drömjobbet för att hitta något annat, något mer. En drog till Bara Vara, en annan åkte på Ayurveda retreat, en tredje flyttade ut till landet, en fjärde åkte å surfade, en femte satte sig på Vipassana…
Vad är det som händer? Är det bara i vårt lilla tjejgäng eller är det en ny trend i hela samhället?
Kan det handla om att när vi känner att vi nått det där målet, när vi lyckats få och även behärska det där drömjobbet så känns det lite..hmmm… TOMT? Ska det vara såhär tills jag dör nu? Är detta meningen med livet? Var den karriärs drömmen en illusion som inte alls kommit från en plats inom mig? Om jag lyssnar riktigt noga, vad är det egentligen mitt hjärta skriker efter?
Kanske är det så att vi alla hittar tillbaka till skrivbordet någon gång i framtiden (även om det känns faraway för mig nu). Oavsett tror jag att det kan vara bra med en andningspaus efter alla sena nätter framför Excel med andan i halsen. Efter år där tid för reflektion varit lika med NOLL. Efter år där hela våra väsen varit fokuserade på att göra MÅL.
En andningspaus att fundera – var det självmål? Vad är det verkligen detta jag vill göra med mitt liv?
Läs gärna mer om mina TANKAR OM LIVET.
There is some nice and utilitarian information on this site. https://freehorseracingtv.com/live2/
Thank you for great article. I look forward to the continuation. https://freehorseracingtv.com/live2/
It’s nice to see the best quality content from such sites. hipodromo carreras en vivo hoy
Great website. Lots of useful information here. I look forward to the continuation. ртр онлайн
As I website owner I believe the content material here is really good , appreciate it for your efforts. https://freehorseracingtv.com/live/
Very nice blog post. I definitely love this site. Stick with it!
There is some nice and utilitarian information on this site. https://izmirmerkitevdenevenakliyat.com/
Some really excellent info, Sword lily I detected this. https://freehorseracingtv.com/
Känner igen mig i detta så mycket. Är lite i en ”livskris” nu som 26-åring. I säkert 8 år har jag strävat efter karriär, pengar, snygg bil, flådig lägenhet, fina klockor etc. Jag tog min universitetsexamen, gick långt i rekryteringar hos stora internationella jättar för att bli sales associate osv. Men kände när jag närmade mig att få tjänsten att ”shit jag vill inte detta”. Har blivit att jag nu tagit ett jobb som redovisningsekonom på en lugn, mindre firma. Det är otroligt förvirrande att alla de stora planerna/målen man hade under så många år, plötsligt har bleknat. Varför vill jag inte ha fett med pengar längre? Varför vill jag inte ha en flådig bil längre? Jag har halvt svaret- för att det inte känns spännande, det känns inte viktigt. Vad som är spännande är kärlek, skratt, sann glädje, sann empati etc. Men det är svårt att hålla fast vid det när hela samhället skriker att det materialistiska är det som är viktigast…
TACK FÖR ATT DU DELAR ZARA! Åh va fint att du kommer till de i insikterna och känner som du gör. Är inte det en härlig frihetskänsla? Vi kan försöka mätta vår hunger med materialistiska saker men snart kommer vi nog alla inse att det är lönlöst… när vi fått vår schyssta bilen, lägenheten, väskan så kommer vi vilja en en båt, en helikopter, en…. Känner du till någon materialistiskt förmögen människa som är nöjd?! 🙂 DET TAR ALDRIG SLUT!
Så otroligt intressant att du tar upp det här! Jag gick på Handels i Göteborg och man blir indoktrinerad att man ska jobba som managementkonsult för one of the big 4. Jag hade kontaktsamtal och intervjuer med EY, KPMG, Deloitte, etc. I höstas åkte jag till San Diego för att göra min praktik på svensk-amerikanska handelskammaren där vi, praktikanterna, hade full kontroll och ansvar över organisationen. Och jag ÄLSKADE det. Den kreativa affärsutvecklingen, kundkontakt, skapandet!! Fan vad roligt det här var!!
När jag kom hem nu i januari så tog jag inte ens upp de visitkort jag fått av medarbetarna från EY som hade sagt ”ring oss när du är hemma igen”. Jag sökte istället a shit load of jobs hos unga företag, framför allt startups! Jag vill jobba med en tjänst/koncept/produkt jag tror på, INTE vara en mutter i en maskin utan faktiskt göra stor skillnad och samtidigt få utveckla något litet till något fantastiskt stort. Och IGÅR fick jag mitt (for now) drömjobb: Marketing Manager för ett startup som lanserar sin produkt i augusti. OCH denna produkt gör samhällsnytta som är OTROLIGT viktigt punkt för mig!
Är så glad över att jag var där i San Diego och fick en livskris med vad jag skulle göra med mitt liv när jag insåg att jag inte vill jobba 70 h i veckan för en lön på 30K på EY. Nu får jag mindre pengar i fickan, men jag har FULLT ansvar för något jag tycker är roligt och jag får arbeta med att förändra Sverige. HUR GRYMT ÄR INTE DET?!
Wiiiieeeee….Tusentack för att du delar Natali. Det är så viktigt att dessa tankar kommer fram. Jag tror nämligen verkligen inte alla behöver hoppas av, helt byta rikting och typ dra till Indien som jag gjorde. Allt behöver ju inte vara svart eller vitt..
Meditation på en bergstopp VS 70 h veckor på BSG
Underbart att du hittat din grej!!! Grattis. KRAMAR!!
Intressant att du staller fragan, angaende ”ny trend”.. Jag sag denna dokumentar nyligen. Ny era – nytt globalt medvetande! https://youtu.be/ZEDAK4VQl10
Åhh jag såg den också för ett tag sen… YES YES YES… det hänger säkerligen samman med att vi blir mer medvetna. Med den medvetenhet kan vi liksom inte följa samhällets ”regler” i blindo längre vi börjar känna in och frågar efter något mer äkta. Så intressant dokumentär. Tack för påminnelsen.
Nej ni är verkligen inte ensamma. Vi lever i en ganska ”själlös” kultur , det är så mycket prat om de kroppsliga behoven, men rätt lite om de andliga.
Jag kände också enorm saknad och längtan efter att typ vaggas i en stor livmoder.
Nu när jag tagit emot Jesus så vet jag att det var honom som jag så desperat sökte och saknade 🙂
Tack för kloka ord Sonja! Exakt, en väldigt själslös kultur så det är ju inte konstigt att vi förr eller senare vill ha något mer riktigt. Underbart fint att du hittat hem. KRAM!!!
Är du glad över att du ändå har en examen, som någon slags ”livlina” som du kan luta dig tillbaka mot om du skulle vilja? Märklig fråga kanske men varför jag undrar är för att jag studerar just nu mitt första år (2:a terminen) ekonomi vid universitetet och är så himla kluven. Mitt hjärta skriker efter solsken och att jag ska göra vad jag älskar – vilket präglas av yoga och meditation. Samtidigt som hjärnan (liksom andra, ”yttre” faktorer) säger att jag bör tänka mer ”realistiskt” och ta min examen. Jag började plugga direkt efter studenten och är just nu inne i någon slags dvala. Man kan säga att jag hittade meditation ganska så tidigt i livet (eller åtminstone en form av medvetenhet) och yogan för ett par år sedan vilket jag försöker praktisera dagligen och utveckla, och verkligen avskyr känslan av att inte kunna hitta in i meditationen (eller nuet) på ett enkelt sätt – alltså när det inte infinner sig ”naturligt” eller att inte känna genuin glädje och lycka i stunden. Nu låter det väldigt paradoxalt, för faktum är att jag trivs väldigt bra med omständigheterna i den stad jag pluggar men mitt val av program känns inte rätt i hjärtat och eftersom jag känner min själ/magkänsla väldigt bra, så blir det som att förnuftet och tankarna är i konflikt med den jag verkligen är. Jag är bara så rädd för att det kommer komma ikapp mig senare om jag skulle strunta i min examen och istället lära mig mer av det jag egentligen brinner för – vad finns det för garantier där liksom? Är det samhällets normer som spökar eller vad tror du? Mitt mål är att så småningom inspirera andra med allt det jag själv känner inför både yoga och meditation, men tänker samtidigt att en examen ”kan vara bra att ha” som en, som sagt, grej att falla tillbaka på… Väldigt lång fråga men jag blev väldigt glad när jag läste det här, för det känns som att du ju är någon som skulle kunna komma med kloka råd i det här sammanhanget (även om kommentaren nu råkade bli miljoner ord långt!!). Vill inte ta din tid så svara bara om du vill/kan!
Tack Josefine,
Kram!
Hej Julia! Tusentack för att du delar. Jag tror att väldigt många känner igen sig i dina tankar. De där tankarna fanns delvis hos mig då jag pluggade också men jag liksom tryckte undan dem och bara fokuserade framåt – klara nästa tenta, få jobb, få den lönen… Jag orkade inte känna men innerst inne visste jag att jag var påväg i fel riktning.
Jag tror aldrig det är fel att ta en utbildning – vi lever i ett samhälle där många pluggar och genom att göra det själv också kan det ju hjälpa oss att relatera till dem. Jag skulle tog inte gå om Handels nu men jag ångrar varken att jag pluggade eller jobbade. Nu vet jag hur det känns att vara stressad och sitta på kontor med magknip – den känslan har jag nytta av varje dag i min undervisning.
Det är svårt att råda Julia – bara du kan känna men eftersom du inte verkar vantrivas så kanske du ska fortsätta en stund till i alla fall. Eller ta ledigt en termin för att åka och utbilda dig till yogainstruktör :-). Så kan du liksom känns hur det är att undervisa… om du trivs med det. Ibland måste vi ju prova grejer för att verkligen veta om det är rätt. Hade jag inte pluggat eller jobbar på kontor hade jag säkerligen alltid undrat hur det skulle vara och kanske suktat efter att prova.
Som du skriver är det säkerligen samhällets normer som gjort att du ens satt din fot på en ekonomiutbildning men eftersom vi valt att leva i samhället (och inte mediterandes på en bergstopp någonstans) så kanske vi ibland får spela med i samhällets regler.
Det är otroligt att du hittat yogan och meditationen redan nu när du pluggar – använd dessa tekniker och njut av att du kanske har tid att faktiskt djupdyka lite i det nu medan du pluggar.
LYCKA TILL fina du. Håll mig gärna uppdaterad!
STOR KRAM
Hej Julia!
Vet att frågan inte är ställd till mig (obviously), men jag tror du får tänka efter VAD exakt det är du skulle vilja göra istället i så fall om du skulle hoppa av plugget.
Du säger att meditation och yoga är din passion, vilket är så bra, men vad exakt vill du göra med din passion? Är det att lära ut? Har du någon kick-ass idé för ett framtida bolag?
Jag har TVÅ kandidatexamen och tyckte om det jag har pluggat (statsvetenskap och företagsekonomi, även om externredovisning och ekonomistyrning var det värsta jag gjort haha), men förstår hur du känner. Jag menar, vad är det värsta som kan hända om du nu skulle avsluta den här terminen (till exempel) och du börjar satsa på din passion? Du har ju då i alla fall läst ett år av din utbildning och du kan alltid hoppa in igen, right?
Jag tror however att det är viktigt (för det blir då lättare att ta steget) att veta ”det här är mer eller mindre typ exakt det jag vill göra”. Du kommer känna dig säkrare då. Och löser det sig inte, nä men då kan du börja plugga igen. Man är aldrig för gammal för skolan 🙂 Lycka till med allt!
Tack Natali för dina visa ord!!!!
Det är nog så att vi ibland måste prova oss fram så eftersom du tänker så mycket Julia och känner dig oinspirerad med skolan just nu så kanske du ska ta en termin av och köra lite mer all in med yogan – kanske sticka till Inden och ta en utbildning :-). Sen kan du ju som Natali skriver plugga igen!!
KRAm till er båda!
<3<3<3<3<3<3<3<3
Kärlek till er!! TACK!
I'll keep you updated!
Älskar dina kloka texter! Såå pricksäkra! 🙂
Åh tack Elin. Så glad för att du läser och kommenterar. KRAMAR!
har du skrivit något inlägg från hur allt började med yogan? tycker de vore så intressant att läsa hur du från att jobba på konsultbyrå till att vara där du är idag. sådan läsning är så inspirerande.
kram <3
Hej Anna! Åh kul att du läser. Hmmm…jag kanske inte skrivit så utförligt om det (tack för tipset – ska skriva mer). Här är två inlägg som toucher ämnet:
http://josefinesyoga.metromode.se/2015/10/22/yogan-sahar-hittade-den-mig/
http://josefinesyoga.metromode.se/2015/10/14/meditation-sahar-hittade-jag-det/
Ha en härlig dag. STOR KRAM!